Hoppa till innehållet

ETC Malmö

Lång tradition av romregistrering

Överkonstapel Ernst Wessman och en karta från 1935 över var medlemmar av en resandesläkt bodde.
Överkonstapel Ernst Wessman och en karta från 1935 över var medlemmar av en resandesläkt bodde.

ETC Malmö.

Redan på 30-talet byggde Malmöpolisen upp ett omfattande register över romer. Finns det kvar? Har det kopplingar till dagens register? Det är frågor som kräver svar, skriver Martin Ericsson, doktorand i historia vid Lunds universitet.

Redan på 30-talet byggde Malmöpolisen upp ett omfattande register över romer. Finns det kvar? Har det kopplingar till dagens register? Det är frågor som kräver svar när Skånepolisen nu ska granskas, skriver Martin Ericsson, doktorand i historia vid Lunds universitet.

Sent i oktober 1935 gav sig överkonstapel Ernst Wessman ut på en säregen resa i södra Skåne. Wessman var utsänd av kriminalpolisen i Malmö för att fotografera familjer som polisen ansåg vara ”tattare” – en nedsättande term som huvudsakligen användes för att beteckna människor ur resandefolket, en grupp svenskar som idag i minoritetslagstiftningen räknas som en del av den romska minoriteten.

Vilka eventuella hot eller påtryckningar Wessman kan ha använt sig av för att få familjerna att medverka är inte känt. Sammanlagt 36 fotografier lyckades han ta. På bilderna, som idag förvaras på Riksarkivet i Stockholm, ser man barn och vuxna stå uppradade utanför sina hem, på marknader och på landsvägar.

Stor registrering
Fotografierna ingick som en bilaga till den stora registrering av skånska så kallade ”tattare” som Wessman och hans kollegor arbetat med under hela hösten 1935. Hösten 2013 är med andra ord inte den enda höst som skånska polismyndigheter har ägnat åt registrering av romer.

Registreringen 1935 bestod av två led. För det första lade polisen upp personakter över cirka 1600 personer som ansågs vara ”tattare”. Personakterna omfattade, i likhet med det register som förts i våra dagar, både minderåriga och avlidna – ett av målen med det var att kartlägga släktrelationer. De innehöll dessutom information om bostadsadresser, arbetsliv och eventuell förekomst i straffregistret, i vissa fall även uppgifter om understöd från fattigvården.

Slutligen skickades materialet upp till Socialdepartementet. En av anledningarna till att polisen alls lagt upp akterna var att man ville visa för departementet att omfattande registreringar av ”tattare” var praktiskt genomförbara.

Kriminalkommissarie Olof Steen, som undertecknade slutrapporten, ansåg att departementet borde skapa ett ”centralregister” över ”tattare” omfattande hela Sverige. Ytterst ansåg Steen att ett sådant register kunde användas för att underlätta de åtgärder som han ansåg borde vidtas mot gruppen: ökat tvångsomhändertagande av deras barn och sterilisering av ”tattare” som dömts för grövre brottslighet.

För det andra utformade Malmöpolisen ett kortregister över de registrerade individerna, avsett att användas för myndighetens interna bruk. 1942 skrev man i ett brev till fattigvårdsstyrelsen i Jönköping, som också registrerade ”tattare” vid denna tid, att kortregistret fortlöpande uppdaterades och kompletterades. Att kortregistret verkligen användes visas av andra bevarade handlingar från polisens arkiv. Under 1935 och 1936 lämnade polisen på begäran tjänstvilligt ut personuppgifter ur registret till såväl svenska barnavårdsnämnder som norska sjökaptener.

Vad som hände med kortregistret efter 1942 vet vi inte. Det finns inte bevarat i de arkivhandlingar som kriminalpolisen överlämnat till Malmö stadsarkiv. Hur länge fortsatte det att föras? Har det förstörts eller bevarats, och i så fall hur länge? Om detta kan man, i brist på vidare forskning, endast spekulera.

Ingen isolerad företeelse
Vad som står klart är att 2013 års registrering inte är en isolerad historisk företeelse. Och om korten ska på bordet vad gäller det nuvarande registret bör korten läggas på bordet även vad gäller det register som skånska polismyndigheter tidigare bevisligen fört.

I den granskning av Skånepolisens arbetsmetoder som nu måste bli verklighet bör därför också följande fråga ställas: Vad hände med det register som började föras 1935, och finns det några kopplingar mellan detta och dagens register? Endast Skånepolisens egna handlingar kan ge svar på frågan.
Martin Ericsson
Doktorand i historia vid Lunds universitet



Martin Ericsson. Bild: Karl Grauers


Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på ETC Malmö!
Om du redan är det loggar du in här .

JUST NU: Prova en vecka utan kostnad

Från
Lås upp alla låsta artiklar en vecka utan kostnad. Ingen bindningstid.

Läs digitalt i 3 mån

Från
Prova 3 månader digitalt till superpris. Ingen bindningstid.

Betala per år

Från
Spara upp till 1 109 kr med en årsprenumeration på Dagens ETC.

Detta ingår:

  • Tidning varje dag i veckan
  • Läs den digitalt när och var du vill
  • Läs låsta artiklar på ETC.se
  • Tillgång till arkivet på sajt och i app
  • Garanterat inga fossila annonser

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00