Låt ISIS slakta oss alla, sade en kvinna från södra Damaskus till den danska tidningen Politiken den 8 april i år. Hon är en av de 18 000 civila som lever under blockad i det palestinska flyktinglägret Yarmouk. Lägret är mer som en förort och har varit under strikt blockad införd av den syriska regimen sedan två år, vilket har lett till att minst 200 personer har svultit ihjäl. Terroristgruppen ISIS invasion av Yarmouk i början av april har inneburit att blockadens konsekvenser har blivit än mer tragiska.
Kotada Younes, en av skribenterna bakom artikeln i Politiken, berättade för mig att kvinnans röst var beslutsam när hon intervjuades. Hon hade en lugn men samtidigt skarp ton som hos någon som har erfarit alla former av död.
Hur kan livet bli så desperat att någon drivs till att önska sig döden utförd av mördare som halshugger folk dag och natt? Svaret är enkelt: på grund av oss. Vi är delaktiga i brottet som sker. Vår tystnad är en del av tragedin. Den syriska revoultionen föddes föräldralös. Dess geopolitiska läge gjorde den till spelplan för ett omfattande ”fullmaktskrig” för mäktiga stater, grupper och för vapenhandlare världen över. Vi, vanliga människor, ställs utanför. Trots detta lever vi med konsekvenserna av kriget varje dag. Människor som har tvingats att fly från vad som ses som den största humanitära krisen sedan andra världskriget, lever i dag här tillsammans med oss.
Det finns en växande insikt i Europa om det akuta behovet av solidaritet med Syrien. ISIS invasion av Yarmouk är deras första större militära framgång i Damaskus, utanför deras klassiska fästen i norra Syrien. Invasionen triggade de större mediernas intresse; jag intervjuades av Al Jazeera, CNN och av de största tidningarna i Storbritannien, USA och Kanada. Alla var angelägna om att prata om ISIS. Få ville prata om de två fruktansvärda åren av blockad, svält, vattenbrist, bombningar och död orsakade av syriska regimen.
Vi är indragna i det femte året av blodsutgjutelse i Syrien. Bildandet av en bred folkopinion till stöd för de ständigt massakrerade syrierna åligger var och en av oss. Svenska skribenter och journalister har en viktig roll i detta. Tor Sellström, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala, skriver i sin bok ” Sweden and national liberation in Southern Africa” att svenska författare och journalister på 1950-talet spelade en viktigt roll i skapandet av det folkliga stödet mot apartheidregimen i Sydafrika. Sellström anser att Ivar Harrie och Herbert Tingsten, tidigare chefsredaktörer för Expressen respektive Dagens Nyheter, var två viktiga aktörer i detta och att deras arbete var med och pressade fram politiska beslut i Sverige till förmån för befrielserörelsen. Det syriska folket har svenska författare och journalister som står vid deras sida och stöttar deras kamp för ett demokratiskt Syrien. Vi behöver dock mer än någonsin fler som aktivt deltar i att skapa en kraftfull folkopinion för en politisk lösning. Bara sådana påtryckningar kan skapa en progressiv och meningsfull svensk inblandning på flera olika nivåer för att främja fred i Syrien. Sverige och svenskarna kan göra skillnad i Syrien på samma sätt som de gjorde för Sydafrika.
