Om tre veckor är det val till EU-parlamentet och det kan vara svårmotiverat att rösta i ett val som känns avlägset i både tid och rum. Men din röst påverkar hur din vardag ser ut här i Skåne. Närmare 60 procent av alla beslut som fattas i svenska kommuner styrs av EU:s riktlinjer. Jag har själv varit kritisk mot att makten placeras långt ifrån medborgaren men har insett att det finns många frågor som måste beslutas om gemensamt för att en förändring ska kunna ske. Ett av de ämnen som ligger på EU:s bord är fiskepolitiken, något som kännetecknas av allmänningens tragedi.
Under 1970-talet kollapsade många torskbestånd i världshaven på grund av överfiske. I vissa områden är ekosystemen så pass rubbade att de aldrig kommer att återgå till sitt tidigare stadium. Enligt Världsnaturfonden är torsken fortfarande rödlistad och konsumenter hänvisas till MSC-märkt fisk (certifierat hållbart fiske).
För oss som bor i Skåne ligger torskbeståndet i Öresund, som är klassat som hotat, nära till hands. Sedan 2008 finns EU:s så kallade Torskåterhämtningsplan som syftar till att begränsa fisket av torsk i Östersjön och Öresund och vars målsättning är att beståndet ska kunna nyttjas under hållbara ekonomiska, miljömässiga och sociala förhållanden. Det är en viktig utgångspunkt. För fiskenäringen på Österlen ser det i dagsläget ganska dystert ut. Torskarna är så små att de numera ser ut som en annan art och lönsamheten är låg. Orsaken till den rådande prisdumpningen sägs vara ryska och norska fiskares massiva uttag av torsk i Barents hav. Ett annat problem är handeln med fiskekvoter som innebär att större företag köper upp minde fiskares kvoter.
Torskbeståndet är med andra ord långt ifrån hållbart i Östersjön och det krävs många åtgärder, inte enbart inom fiskepolitiken utan även inom jord- och lantbrukspolitik för att säkra torskbeståndet.
Mitt politiska engagemang väcktes i EU-valet 2011, det första valet jag röstade i. Efter ett år på humanekologen i Göteborg gav Isabella Lövins bok Tyst hav ett starkt intryck. Hon skriver i den om de utfiskade världshaven och om ålen som så gott som var, och fortfarande är, till 99 procent helt utrotad. Hon skriver även om europeiska fiskeriers tömning av fiskebestånden vid Kap Verde när restriktionerna blev för hårda i Europa.
Fisket är inte enbart en matförsörjningsfråga, det är även en fattigdomsfråga. 2012 var jag i Kenya och besökte byn Ngomeni vid indiska oceanen. Männen i byn var alla fiskare, sysslolösa fiskare. Det fanns knappt någon fisk kvar och fiskarna var tvungna att ta sig allt längre ut i vattnet för att få någon fångst. Några hade dött till följd av att de hade kommit för långt ut på öppet hav och kapsejsat med sina enklare kanoter. Anledningen? Okontrollerade multinationella fiskefartyg som fiskat ut vattnen längs med kusten.
En ljuspunkt i tillvaron är den nya fiskepolitiken i EU som börjar gälla i år. Den handlar om att det gradvis blir förbjudet med dumpning av fångster, förbud mot överfiske samt strängare kontroll av europeiska fiskare som rör sig i utomeuropeiska vatten.
EU:s fiskepolitik påverkar inte bara oss som bor i EU, den påverkar alla. Jag vill se ett Europa som tar ansvar för framtiden, därför är det viktigt att du röstar i EU-valet.
