Ägg är i princip världens bästa livsmedel. Förutom att det mättar gott på frukostmackan innehåller det alla viktiga aminosyror kroppen behöver. Vad sägs till exempel om aminosyran tryptofan, som hjälper hjärnan att tillverka humörhöjaren serotonin, eller kolin som hjälper oss att komma ihåg var vi (för)lagt mobilen och samtidigt ger oss bättre reaktionsförmåga? Som grädde på moset får man även i sig alla vitaminer utom vitamin C.
Jag är definitivt inte ensam om att uppskatta äggets alla fördelar. I Sverige äter vi 200 ägg per person och år, sockerkakor och pannkakor inräknade. Av dessa är drygt 12 procent ekologiska ägg, vilket betyder att de kommer från hönor som har tillgång till utevistelse och får foder som till 95 procent är ekologiskt odlat. Hönorna, som max får vara sex stycken per kvadratmeter i stället för nio, har dessutom tillgång till både ströbad och sittpinne. Jämfört med sina systrar i burhönsträsket, som aldrig får se dagens ljus och trycks ihop på ett utrymme stort som en A4-sida, låter livet som ekohöna ganska okej.
Men så i mitten av juli fick jag svar på tal. På Facebook cirkulerade ett inlägg från Habblarps gård som hade köpt fem uttjänta industrihönor från en ekologisk äggproducent som enligt hönsuppfödningsstandard var i ”riktigt gott skick”, men som i själva verket var i bedrövligt fysiskt tillstånd. De små hönorna, 14 månader ”gamla”, var bara om rumpan av allt plockande från andra lika stressade hönor, de var även livrädda för människor och socialt helt inkompetenta. I en naturlig flock är det sällan fler än 30 individer, men på ekologiska anläggningar är det inte ovanligt med flockar på 3000 individer. De stora grupperna innebär att hönsen utsätts för en social situation som de inte är anpassade för och där det är helt omöjligt att fastställa rangordningen – något höns i vanliga fall är ytterst noga med. En tysk studie från 2006 visar dessutom att även om hönsen erbjuds utevistelse så är det inte säkert att de hittar ut på grund av de stora flockarna. I övrigt finns ingen skillnad mellan ekologisk och konventionell äggproduktion – det är samma högproducerande, snabbväxande raser, samma slaktmetoder och samma uppfödningsanläggningar där tuppkycklingar dödas innan de har hunnit torka från äggkläckningen.
Jag, som i min enfald har propagerat för att ekologiska ägg är det enda rätta. Vad visste jag? Till er som nu har fått vatten på ert hjul och tycker att eko är bluff: lägg av! Hur tror ni då att burhönsen ser ut? Spelar det roll om eko är bra eller dåligt när det handlar om ett värdigt liv? Till er som försöker att göra rätt: fortsätt med det. Vi trodde att det vi gjorde var bra, men det räckte visst inte. Ny kunskap leder in på nya vägar, i detta fall mot en schyst gårdsförsäljare som ser till sina djurs bästa i stället för på slakteriets prislista. Jag säger som samariten på Habblarps gård som har gett de fem uttjänta hönorna sitt i normala fall 15 år långa liv åter: ”Det här är inte okej. Under inga omständigheter är det okej”.
