Pyramido – ett udda band i en liten genre

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Vår allra första spelning var en golvspelning, berättar gitarristen Dan Hedlund efter spelningen. 

– Vi stod på golvet allihop. Så det kommer därifrån och har blivit en grej. Ronnie står gärna på golvet framför scenen, och jag tycker det är rätt fint. Vi suddar ut gränserna.

Pyramido spelar en form av hårdrock som låter brutal och ibland skränig. Den kan vara långsam och melankolisk, men i grunden alltid väldigt aggressiv. Så långt inget underligt. Men bandet är som det svarta fåret inom sin egen musikstil. I vanliga fall brukar metalband till exempel klä sig i svarta t-shirtar med svårlästa bandloggor på bröstet – och sälja den typ av t-shirtar efter spelningen. Pyramido säljer tygkassar och gråa collegetröjor med ett ankare och en delfin på bröstet.

– Det är ju så tröttsamt med drakar och demoner och läderbrallor. Det är så gjort. Eller detta att man ska vara ond inom metal. Jag kräks på det, säger basisten Dan Widing och fortsätter:

– Vi retar och provocerar gärna andra inom metal. Och det finns de som retar sig på oss. Men vi skiter i det. Vi kör vår grej.

I år har Pyramido släppt sitt fjärde album, döpt till Vatten. Bandet har gått över till en tydligare låtstruktur av typen poplåt: vers, refräng, vers och refräng. Tidigare album har haft mer omständliga låtar. Vatten har gett bandet flera hyllade recensioner, och spelningen på Plan B drog runt 150 åskådare, vilket är ett utmärkt betyg inom en så smal genre som Pyramido befinner sig. 

– Vi har jobbat väldigt mycket med Vatten. Vi bestämde oss för att inte lämna någonting åt slumpen, säger Dan Widing.

– Ja, vi slet med alla låtar och vände och vred på dem. Låtarna är visserligen fortfarande långa, men den här gången tog vi bort det som inte passade in. Jag tycker det är catchy, men inte på ett kommersiellt plan, säger Dan Hedlund.

En gammal nyhet är att Ronnie Källbacks texter är på svenska även denna gång, något som på allvar förändrades med albumet Saga från 2013. För lyssnaren spelar det kanske ingen roll, det är extremt svårt att höra texten, men för Pyramido spelar det roll. 

– Ja, för även om man inte hör vad han sjunger, så blir det fint när det bryter igenom med vissa fraser. Så som när Ronnie sjunger ”Livet är ett helvete för somliga, ett paradis för få.” Då får jag gåshud. Just för att det tränger igenom. Hade han sjungit på engelska som vi gjorde förr så hade det inte gett mig samma sak. 

Pyramido är i egentlig mening inte ett uttalat politiskt band. Men som politiskt intresserade individer är valet enkelt.

– Var ska man annars ha hjärtat? Man har ju det till vänster. Det är väldigt viktigt för mig, säger Dan Widing. 

– För mig också, särskilt i dessa tider när det marscherar 500 nazister i Stockholm, och det bara får passera. Tänk om det hade varit 500 IS-soldater som marscherade? Då hade det varit ett himla liv, säger Dan Hedlund.

Märks det i Pyramido – att ni är vänster?

– Det gör det på så sätt att när vi spelar ute i Europa till exempel, så spelar vi på ställen med tydlig vänsterprofil som finns inom punken med vissa grundteser: antirasism, antihomofobi och antisexism. Det är de miljöer vi rör oss i. Även Ronnies texter inspireras av det.