"Ta livet som det kommer. Låt spontaniteten ta över ibland. Andas. Le. Njut."
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
De uppfordrande orden kan man se på den baskiska restaurangen, förlåt gastrobaren, Escadas hemsida. Här vill man sälja in sig med föreställningen om medelhavsmänniskans manana-mentalitet. Den är uppenbarligen inte en myt som har begravts ännu. Nu är det ju främst mat som intresserar matpatrullen, så vi tar oss till tapasrestaurangen för att se vad som erbjuds.
Utmärkt gata för uteserveringar
Denna kväll är värmen tryckande, så vi väljer att sitta ute. Fersens väg med sina trädalléer och vackra hus är en utmärkt gata för uteserveringar. Personalen talar helst engelska med oss och visst ger alltsammans lite medelhavskänsla. Dessutom har man riktiga stolar på uteserveringen. Inomhus är det barmöblering som gäller. Inga ryggstöd alltså.
Vi gör som vi är uppmanade, beställer efter hand och tar livet som det kommer. Verduras de temporada (säsongens grönsaker), 45 kronor, serveras som en ratatouille. Grönsaksröran är mustig och god. Patatas bravas con ali-oli (friterad potatis med bravasås och aioli), 45 kronor, kommer i överraskande små bitar och aiolin är tunn, men rotsaken är ordentligt kryddad och mycket smakfull. Pan con Sobrasada y Miel (surdegsbröd med chorizo och honung), 45 kronor, ser lite slabbig ut, en skiva bröd bredd med en röd röra som har fått torka in. Men smörgåsen är knaprig och småvarm och korven som röran baseras på har det rätta stinget. Queso Manchego (manchego med kvittenmarmelad), 65 kronor, är precis vad det är.
Pimientos de Padrón (små gröna paprikor), 50 kronor, är ugnsrostade med flingsalt och goda om än inte särskilt upphetsande. Vi blir däremot besvikna på Ceviche (marinerad fisk och grönsaker), 70 kronor. Smaken är spretig, proportionerna i marinaden känns fel. Syran och saltet har inte gift sig med varandra. Det kan bero på att rätten serveras alldeles för kall. Efterhand som fisk- och skaldjursröran värms upp av den varma sommarkvällen blir smaken rundare.
Mycket god är däremot Pulpo a la Gallega (grillad bläckfisk) 70 kronor. Den grillade bläckfiskkorven serveras på en klick rotfruktspuré omgiven av en oljig chili/paprikasky.
Otroligt möra lammkotletter
På köttsidan provar vi Entrecote a la Parrilla (grillad entrecôte), 75 kronor, som kommer i en mycket generös portion och Chuletillas a la Parrilla (grillade lammracks), 60 kronor. Lammkotletterna är otroligt möra och saftiga.
Till efterrätt fastnar vi för Flan Casero (cremé caramel), 65 kronor. Vi har länge saknat den klassiska dallriga puddingen med karamellsås på menyerna och vi blir inte besvikna. Det gräddade mejeriundret är lagom sötat och lite nötigt i smaken.
När vi nu har tagit livet som det kom, känns det sammantaget som en fin kväll. Vi har ätit många rätter, men eftersom de – med undantag för entrecoten – inte är särskilt stora är vi lagom mätta. Priset för varje anrättning är överkomligt och när man tar livet som det kommer funderar man inte särskilt inför beställningen av varje rätt. Men verkligheten kan komma plötsligt när notan väl ska betalas. Är man bara beredd på detta, kan matpatrullen rekommendera en kväll på Escama.
