Kultur & Nöje.

2017-08-18 12:00
  • Delar av ensemblen i uppsättningen i Del 1 av Händelser vid havet.  Bild: Linnéa Gudmunson
    Delar av ensemblen i uppsättningen i Del 1 av Händelser vid havet.
  • ”Jag har jobbar med community­teater länge och är dansare i grunden. För mig är teater intressant eftersom man kan gestalta så många känslor genom teatern”, berättar Afkar.  Bild: Linnéa Gudmunson
    ”Jag har jobbar med community­teater länge och är dansare i grunden. För mig är teater intressant eftersom man kan gestalta så många känslor genom teatern”, berättar Afkar. 
  • Sara Larsdotter och Henrietta Sjöberg leder projektet Händelser vid havet. Bild: Linnéa Gudmunson
    Sara Larsdotter och Henrietta Sjöberg leder projektet Händelser vid havet.
  • Nazir kom med båt över Medelhavet. För honom är projektet en chans att berätta åt de som aldrig fick möjlighet.   Bild: Linnéa Gudmunson
    Nazir kom med båt över Medelhavet. För honom är projektet en chans att berätta åt de som aldrig fick möjlighet.

Händelser  vid havet

När Teater Interakt har workshop inför Del 1 av Händelser vid havet ser det ut som i de flesta andra teatergrupper. Kontrollerat kaos. I dag flyger stora svarta sopsäckar mellan deltagarna i ensemblen och det gäller att hinna fånga och kasta vidare innan man får en ny säck i famnen. Till slut går det allt snabbare och det blir nästan omöjligt.

 

– Hur känns det här i kroppen? Vi måste försöka vara medvetna om hela gruppen, säger en av ledarna och en annan avbryter. Nu ska alla improvisera fem olika sätt att bära en säck på, och sedan fem sätt att skicka en säck.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det låter inte så jättespännande att bära en sopsäck men lustigt nog verkar det som att det genast händer saker. Man ser att någon blir nervös och generad, en annan blir plötsligt stark, en tredje blir svag. Vissa fryser till där de står och kroppen blir så avskalad och tydlig. Rörelserna verkar i det närmaste ofrivilliga och långsamma, på samma gång naturliga som i slow motion, ungefär som i capoeira.

Till slut ser det ut som vilken modern dans som helst – där de svarta sopsäckarna är det enda som skiljer synen från en vanlig dansföreställning på en stor scen. Men hur kommer det sig att deltagarna är här? Vad är syftet?

Mångfacetterad konstform

Afkar är från Afghanistan och har bott i Malmö i fyra år. Han är handledare för gruppen och också tolk för de som talar dari. 

– Jag har jobbar med community­teater länge och är dansare i grunden. För mig är teater intressant eftersom man kan gestalta så många känslor genom teatern, på så många olika sätt, samtidigt som man får möjlighet att visa på olika samhällsproblem. Teater ger en möjlighet att visa upp kulturer och sanningar från hela världen och samtidigt mår man bra i kroppen när man rör sig, säger Afkar.

Vad symboliserar havet då?

– För vissa är det är en dröm och för andra är det en mardröm, säger Nazir från Afghanistan. Han kom nyligen själv till Malmö via båt över Medelhavet.

– Många har sett folk drunkna och lever med riktigt dåliga minnen av hav.

Nazir beskriver hur han själv färdades i en av tre flyktingbåtar när den mittersta, med 60 människor ombord, började få problem. Han tystnar.

– Jag såg och hörde allt ... Det var en chock. Jag minns att jag kände frustration och besvikelse över att jag inte kunde hjälpa till och samtidigt oro över vad som skulle hända med vår egen båt. De som föll i plaskade i panik och skrek på hjälp, nästan ingen kunde ju simma – och inte jag heller. Till sist sjönk de alla, en efter en.

Händelser vid havet blir alltså ett sätt att bearbeta havet för många av deltagarna men också för publiken. I dag skulle Nazir gärna lära sig både svenska och att simma men i väntan på beslut om han får stanna i Sverige är livet komplicerat. Afkar har fått uppehållstillstånd och instämmer.

”Det är väldigt svårt att prata om”

– När man lever i väntan på ett sådant beslut är det som att tiden står stilla samtidigt som den bara går och går. Man kan inte gå framåt och man kan inte gå tillbaka. Det är ett ganska omänskligt system faktiskt. Många skulle ju behöva prata om vad de har upplevt på havet men det är svårt. Man kan liksom inte beskriva det i ord ens för sig själv. Vi flydde från länder i totalt krig och trodde på något sätt att vi skulle få chansen att uppleva något annat. Men att passera Medel­havet var som att uppleva kriget igen. Samma känsla av total katastrof, säger Afkar.

– Det är väldigt svårt att prata om det men jag känner att jag måste. De som har drunknat kan inte berätta, säger Nazir.