Idén kring berättelsen om Lisbet och Sambakungen kom – lite otippat – när Emma Karinsdotter var nyinflyttad i Malmö och under en stadspromenad fick syn på en affisch med reklam för Malmö garden show, vilket fick hennes fantasier att rulla igång.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag undrade hur en garden show kunde se ut. De tankar jag fick var hur ett barn kunde se på det. En näckros blev en näckande ros och skägglava fick mig att tänka på lavor med skägg, berättar hon.

Det var i det tankeflödet som bilden av ett barn som bodde med en bossig farmor dök upp. För Emma Karinsdotter, som jobbade heltid som projektledare i musikbranschen, tog det tre år att skriva klart berättelsen om Lisbet. Under arbetets gång har hon provläst för barn, både genom att vända sig till sina vänners barn och genom barn hon mötte på Malmö stadsbiblioteks filial Garaget, där hon ibland satt och skrev.

Det som har hänt under arbetets gång är bland annat att farmoderns personlighet har slipats ner.

– Det tog tre år att få henne så snäll som hon är nu, men då tycker jag ändå fortfarande att hon ibland kan uppföra sig rätt taskigt mot Lisbet, säger hon.

Tävlingstokig rebell

Det är farmor som går under namnet Sambakungen. Det är ett udda namn men sitter i detta fall också på en person som inte i något avseende beter sig som folk gör mest. Sambakungen är en tävlingstokig rebell som sover i tält i sin egen trädgård och som har ett förflutet som hemlig agent. Hon är dessutom en dålig förlorare som tycker att de flesta regler och ritualer som andra människor lever i enlighet med är både trista och tramsiga.

Debuterade i elvaårsåldern

Emma Karinsdotter har tidigare gett ut en prosalyrisk roman på ett litet förlag. Samtidigt som ”Lisbet och Sambakungen” ges ut så har hon avslutat den tvååriga utbildningen på författarskolan vid Lunds universitet, där hon har gjort ett råmanus till del två av berättelsen.

Emma Karinsdotter debuterade som författare redan i elvaårsåldern, när hon fick en novell publicerad i Expressen. Men det som i mångas ögon var en stor bedrift var för henne förknippat med besvikelse.

– Jag kom aldrig riktigt över att Kamratposten inte tog in novellen. Kamratposten var för mig det största av allt just då,  säger hon.

I hopp om att bli postumt publicerad i sitt favoritmagasin skrev hon ett brev med instruktionerna att om hon dog så skulle novellen skickas till Kamratposten tillsammans med ett intyg om att hon var död. Detta i hopp om att hon då skulle kunna bli postumt publicerad.

Novellen finns kvar. Likaså brevet med instruktionerna samt även Kamratposten. Men i väntan på den eventuella publiceringen där är det stora nu att hon har fått sin bok utgiven av Bonnier Carlsen.

– Det är ett så helt annat sammanhang att vara knuten till ett stort förlag, att det nästan känns som om jag debuterar en andra gång, säger hon.

Gjord för högläsning

För Emma Karinsdotter är litteratur något som helst ska avnjutas i sällskap med andra. ”Lisbet och Sambakungen” är därför en kapitelbok som är skriven för att passa som högläsningsbok. Denna första del avslutas i och med att Lisbet ska börja skolan. Den planerade del två och tre av berättelsen ska handla om vad som händer sedan.

– Jag vill gärna följa Lisbet för att se vad som händer med henne sedan, när hon börjar i skolan, säger Emma Karinsdotter.