Krönika: Ett storskaligt krig mot kvinnor

Jag vet inte hur det till slut gick för Bananoush, en ensamstående mamma i Adis Ababa som vid mitt besök i Etiopien försörjde sig på tillfälliga byggjobb. Det var på ett av dem hon mötte mannen hon trodde skulle gifta sig med henne. Så blev det inte. När Bananoush blev gravid lämnade han henne och hon fick panik.  Hennes minimala inkomst räckte inte för att försörja ytterligare ett barn. 

En granne tipsade om en man som kunde ”hjälpa”. Bananoush minns den gulaktiga bittra drycken, att hon började kräkas och fick våldsamma sammandragningar och blödningar när hon kom hem. Sedan svimmade hon. Det var ett mirakel att grannarna hittade henne i tid och tog henne till sjukhus. Hon hade kunnat bli ännu en kvinna som fått betala med sitt liv för den dåvarande gag rule. Den som återinförts av George W Bush på hans allra första dag vid makten 2001.

Sådär har det hållit på sedan 1984. De demokratiska presidenterna har tagit bort den, de republikanska återinfört den. Bananaoush var bara ett av offren. Gag rule, munkavleregel, är en ganska svårbegriplig benämning på lagen. Den låter nästan lite lustig. Konsekvenserna är det inte. 

Lagen är mycket konkret. Organisationer som vill komma ifråga för amerikanskt bistånd måste förbinda sig att varken utföra aborter, remittera kvinnor till andra institutioner som utför aborter (även om dessa är lagliga i landet) eller ens argumentera för rätten till abort. I praktiken innebär den att preventivmedelsrådgivning och preventivmedel också försvinner.

En beräkning från den brittiska organisationen Marie Stopes visar att detta under Trumps regeringstid kommer att leda till:

• 6,5 miljoner oönskade graviditeter, 

• 2,1 miljoner illegala aborter (som kan vara av den typ som Bananoush genomgick) och 

• 21,700 fall av mödradödlighet … 

• samt förhindra hjälporganisationer att nå 1,5 miljoner kvinnor med preventivmedel varje år.

USA är världens största biståndsgivare. Förra gången lagen trädde i kraft var det många hjälporganisationer som kände sig tvingade att acceptera de förändrade villkoren. Den etiopiska familjeplaneringsorganisationen var en av dem som övervägde att göra det, men som till slut sade nej. Konsekvenserna lät inte vänta på sig. 

Över en natt försvann 40 procent av intäkterna och trots tillfälligt stöd från bland annat Nederländerna tvingades man lägga ner ett antal projekt. Bland dem satsningar på avlägsna byar i detta till stora delar väglösa land, utbildning i reproduktiva rättigheter för fabriksarbetare och en ungdomsmottagning – allt livsviktigt i ett land med extremt hög mödradödlighet och en snabb spridning av hiv. 

Det kan bli ännu värre den här gången. Om inte kampanjen ”She decides” som lanseras av Nederländerna, Belgien, Sverige och Danmark lyckas få ihop tillräckligt med pengar för att ersätta det amerikanska biståndet. Även företag bjuds in till kampanjen. Just den delen känns lite oroande. Tror man inte att det politiska intresset är tillräckligt stort? Dessutom är privata företag inte superkända för långsiktiga och hållbara investeringar i mänskliga -rättigheter. 

Jag blir gärna motbevisad. Välkomna Apple, H&M, -Microsoft, Ikea och alla andra. Gör er insats!