Intervju.

2017-12-13 06:00
  • Pjäsen ”Kropp & straff” är en uppföljning till ”Våld & pedagogik”.  Bild: Alexander Tenghamn
    Pjäsen ”Kropp & straff” är en uppföljning till ”Våld & pedagogik”.
  • John Hanse och Henrik Bromander.  Bild: Volodya Vagner
    John Hanse och Henrik Bromander. 
  • Pjäsen växer fram genom flera provföreställningar.  Bild: John Hanse
    Pjäsen växer fram genom flera provföreställningar.

Vad händer om SD tar makten?

I fjol tog de med publiken på en interaktiv tur genom det politiska gatuvåldet. I pjäsen ”Våld & pedagogik” fick deltagarna roller som nazist, motdemonstrant och kravallpolis. Föreställningen uppfördes i Sverige, Tyskland, England och Tjeckien. Nu jobbar regissören John Hanse och författaren Henrik Bromander på en uppföljare: ”Kropp & straff” ska bli en dystopisk framtidsskildring som utforskar fascism, repression, och möjligheterna till motstånd.

– Det var redan under arbetet med ”Våld & pedagogik” som vi började prata om det här, berättar John Hanse när ETC Malmö besöker den kreativa duon på teaterhögskolan i Malmö.

– Om vi tänker oss en närliggande framtid, där ett parti som Sverigedemokraterna fått makten över den moderna västländska staten, hur skulle denna förändring se ut? Vad händer med dem som vägrar gå med på det?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Något som för John Hanse och Henrik Bromander är centralt i projektet är att vara noggranna med att formulera den dystopiska aspekten av pjäsen. Deras ambition är att komma bort från den etablerade bilden av hur en sådan framtid skulle se ut.

– Vi är trötta på att man direkt brukar tänka 30-talet, förklarar John Hanse.

– Att Jimmie Åkesson tar på sig ridstövlar och det marscherar brunklädda på gatorna. Denna bild skapar en distans till ett hot som vi tycker är verkligt, att det känns som ren fantasi. Vi vill i stället utgå ifrån hur staten fungerar i dag, för där finns det frön till en helt annan statsapparat, redan omkring oss.

–Till exempel i hur man använder blöjor, huvor och buntband under utvisningar, lägger Henrik Bromander till.

–Välgjorda dystopier kan ha en jävla kraft, det är det vi hoppas kunna skapa, berättar John Hanse medan han tar fram svärtade skidglasögon och tjockt, svart buntband som är tänkta att fungera som rekvisita.

– Men också en dystopi man fysiskt kan uppleva, inte bara något man läser eller tittar på, förklarar han.

”Ingen trygg föreställning”

När Henrik Bromander förklarar researchprocessen som duon nu befinner sig i, framgår det vilken eklektisk spännvidd arbetet kännetecknas av:

– Vi prövar och testar oss fram, genom att träffa kriminologer och andra forskare, personer som varit politiska fångar, militär och polisiär personal, och även människor ur BDSM-scenen, som har praktiska kunskaper om hur man kan binda en människa utan att riskera skada den.

I likhet med sin föregångare ”Våld & pedagogik”, där publiken kastades in som deltagare i olika scenarier, så är ambitionen med det nuvarande projektet att fysiskt förmedla, snarare än att bara berätta, hur repression och eventuellt motstånd mot den kan fungera. Hur detta ska fungera i praktiken är enligt John Hanse ännu inte helt klart.

– Det är ett stort undersökande arbete om vad som är produktivt, möjligt och önskvärt att återskapa. Vi har inga ambitioner att skapa en trygg föreställning. Men det som i verkligheten är det mest fruktansvärda för den som är offret för fysiskt eller psykiskt våld, är maktlösheten, och den kan man inte återskapa i ett frivilligt kontrakt.

Trots att – eller just på grund av att – det finns någonting spektakulärt i våldstematiken, understryker John Hanse att de försöker att inte romantisera.

– Vi vill komma bort från effektsökerier och röra oss mot en torr och konkret skildring av våld.

Likhet med militär träning

Medan ”Våld & pedagogik” var en vidareutveckling av Berthold Brechts “Åtgärden”, så har ”Kropp & Straff” ingen konkret litterär förlaga.

– Själva idén föddes ur Jean-Paul Sartres ”Döda utan gravar”, som vi dock senare helt har glidit bort ifrån, säger Henrik Bromander.

Nu består de litterära utgångspunkterna snarare av myndighetstexter.

– Vi tittar exempelvis på offentliggjorda CIA-manualer i förhörs- och tortyrmetoder, förklarar Henrik Bromander.

Som en del av denna research upptäckte John Hanse och Henrik Bromander även att distansen mellan militär och polisiär träning å ena sidan och teatervärlden å andra sidan är mindre än vad man kan tro.

– Där jobbar man också med iscensättningar, rollspel och scenarier, man återskapar rent fysiskt vissa handlingar, som att bli tillfångatagen, förklarar John Hanse.

– Men vi tittar också på SD:s olika språknivåer, det vill säga både deras officiella språkbruk och sedan Facebookspråket i deras svans, lägger Henrik Bromander till.

Under de kommande månaderna tänker duon fortsätta att testa sig fram med olika provföreställningar, som de så småningom kommer bjuda in nyfikna att delta i.

– Det som är spännande här är att vi rör oss ut i okänd mark, berättar John Hanse.

– Vi vill vara en del av ett samtal, en diskussion, snarare än att vi tror att vi har något vi kan lära ut. Hur det exakt kommer att presenteras i sin helhet senare, vet vi inte ännu.