BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

När det gäller brister inom äldrevården är det sällan brukarna själva som anmäler det som skett. Skälet är helt enkelt att de ofta, i likhet med den 90-åriga pappan i citatet ovan, är för sjuka för att kunna föra sin egen talan. Det är därför från de anhöriga som anmälningarna brukar komma.

”Hela upplevelsen är skräckinjagande”

Enligt en granskning som ETC Malmö har gjort handlar dessa ofta om personer med demenssjukdomar som far illa då de blir sittande alltför länge i egen bostad.

– När jag kommer hem till min farmor är hennes lägenhet en misär. Där är jättesmutsigt överallt, tabletter överallt i lägenheten och hon sitter nerbajsad med intorkat bajs i sin fåtölj, skriver en anhörig.

Av anmälan framgår att hans farmor har beslut på att hon ska få hjälp med både städning och att ta mediciner, men att inget av detta följs. Den anhöriga larmar och det kommer en kvinna från hemtjänsten som inte vill ta tag i situationen.

– Hela upplevelsen är skräckinjagande och jag mår förfärligt dåligt över att veta att min farmor bor i en sådan miljö. Min farmor är mycket svårt dement och klarar inte av att ta sina mediciner själv, vilket hemtjänsten hjälpt henne med innan men som hemtjänsten inte gör längre, skriver den anhörige.

Många av de anmälningar som görs om missförhållanden inom äldreomsorgen kommer också från anställda, så kallade Lex Sarah-anmälningar, som rapporterar om misstag av olika slag. 

”En tillsägelse räcker inte”

En sådan rapport från ett särskilt boende vittnar om en anställd som har hånat, trakasserat och kränkt de boende, bland annat genom att neka dem att gå på toaletten. Av anmälan framgår att de anställda först vänt sig till cheferna som – enligt anmälarna – inte vågat ta tag i problemet.

– En liten klapp på huvudet och en tillsägelse räcker inte, skriver de.