– Alla intervjupersonerna var fångade i samma svåra dilemma. Om de valde att stanna i Rumänien kunde de inte försörja sig själva och familjen. Om de reste till Malmö för att tigga kunde de inte vara tillsammans med familj och barn och måste i stället utstå hemska förhållanden, säger Matilda Ottelid som i våras avslutade masterprogrammet i folkhälsovetenskap vid Lunds universitet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Få hade lust att prata
Hennes uppsats heter träffande ”Being damned if you do and damned if you don’t” (Fördömd om du gör det och fördömd om du inte gör det). Hon hittade intervjupersonerna genom att ta kontakt med tiggare på Malmös gator – ingen lätt uppgift eftersom få av dem hade lust att prata med främlingar om sin ömtåliga situation. Vid sin sida hade hon en tolk, Carl Ragazan, som också studerar folkhälsovetenskap.
Av intervjuerna framkom att kvinnorna ständigt pendlade mellan två mentala inställningar. Den ena innebar att skamset acceptera sin maktlöshet i samhället och att samtidigt vara tacksamma för de gåvor de fick. Den andra var att stå upp för sin värdighet, för rätten till ett fullgott liv och att vägra skämmas över sin underlägsna situation.
200 kronor per barn och månad
I Rumänien är det omöjligt för många romer att tjäna sitt uppehälle. De få jobb som då och då erbjuds ger väldigt lite pengar. Kvinnorna uppgav att det går att få barnbidrag som motsvarar cirka 200 kronor per barn och månad och några av de intervjuade kunde få socialbidrag som motsvarar 300 kronor i månaden.
– Jag har inte funnit några belägg för jämställdhetsminister Åsa Regnérs uttalande om att romerna nu har fått det bättre i Rumänien. Tvärtom verkar det nödvändigt för dem att resa iväg och tigga. En kvinna sade: ”När jag märker att vi inte ens har en limpa bröd hemma, och mina föräldrar inte har någonting, känner jag mig förpliktigad att återvända hit till Malmö.”
En annan kvinna beskrev frånvaron från familjen som något som ”bränner i våra själar” och ”gör ont i våra hjärtan”. En tredje berättade att hennes sjuåring hade slutat prata med henne per telefon medan hon var i Sverige. Han var arg för att hon hade gett sig iväg.
Vad fick du reda på om deras hälsotillstånd?
– De som brukade sitta ner och tigga beskrev att de ofta hade väldigt ont. En berättade att hon hade blivit sjuk av att sitta still så länge. De flesta sade annars att hälsan var okej, men sedan kröp det fram att de plågades av allt från stress, huvudvärk och depression till tandvärk, njursten och leverproblem. Ett par hade rentav livshotande sjukdomar. De flesta hade varit tvungna att vid något tillfälle uppsöka akuten. Om du ofta blir trakasserad och tvingas sova ute under vinterhalvåret är det en naturlig konsekvens att din mentala och fysiska hälsa gradvis bryts ner.
Kvinnornas kunskaper om vilken rätt de har till sjukvård och hur mycket de måste betala varierade mycket. Några hade fått gratis vård, andra ingen vård alls och vissa hade fått höga sjukvårdsräkningar skickade till hemadressen i Rumänien utan att ha förstått att detta skulle bli följden. Några av dem sade dock att de litade på att svenska myndigheter, till skillnad från de rumänska, inte skulle låta dem dö på gatan.
Ett kärvare klimat i dag
Intervjuerna visade också att inställningen till tiggeri har svängt i Malmö. Enligt kvinnorna var folk för två år sedan mer villiga att skänka pengar. I dag har klimatet förändrats och blivit kärvare.
Vellinge kommun har infört ett förbud mot tiggeri. De menar att det är ovärdigt för människor att tigga.
– Ingen kan så klart hävda att tiggeri är en långsiktig lösning. Men utifrån mina resultat tigger kvinnorna för att de just nu inte har något annat lagligt sätt att få ihop pengar. Att förbjuda tiggeri tvingar dem sannolikt till metoder som är ännu värre – som prostitution. Folk gör vad som helst för att kunna försörja sina barn. Vellinges förbud är präglat av okunskap och är djupt inhumant, säger Matilda Ottelid.
