– Jag lämnade jobbet för att jag inte stod ut med hur det har blivit, säger Jacqueline Bratt, familjerättssekreterare som valde att gå i pension i förtid.

En av de saker som många anställda och tidigare anställda har reagerat över är att enhetschefen Ulrica Bengtsdotter förklarar den höga personalomsättningen med ett generationsskifte, där de har fått in många 80- och 90-talister som inte stannar så länge på en arbetsplats. Inom det spann som har valt att sluta finns alla åldrar representerade.

– Många av dem som har slutat är födda på 50- och 60-talet. Det är välutbildade och kompetenta familjerättssekreterare som verkligen har brunnit för sina jobb, säger en av dem som har hört av sig men som väljer att vara anonym.

Det är inom vårdnadsutredningar, som Familjerättsbyrån får i uppdrag att göra av tingsrätten, som kötiden har vuxit. Utredningar handlar om att lösa frågor kring boende och umgängesrätt för barn i familjer där föräldrarna vid en skilsmässa inte alls kan komma överens. Det är nu 150 barn som står i kö för utredning, och väntetiderna har gått upp mot ett halvår.

Långvarigt problem

Problemet med köer har funnits i flera år. Samtliga som ETC Malmö har talat med är kritiska till att enheten under Ulrica Bengtsdotters ledning har infört nya arbetsmetoder som inte har varit anpassade för verksamheten.

– Det är metoder som kommer från psykiatrin och barnavården, men som inte passar för den verksamhet som vi bedriver, säger en.

Bland de blanketter som nu används finns ett formulär med 74 frågor som skickas ut till förskolor vid alla vårdnadsutredningar.

– Där finns frågor som om barnet rör mycket vid sina könsorgan eller om det petar sig mycket i näsan eller på något annat sälle på kroppen. Det är frågor som kan vara relevanta att ställa vid enstaka fall, vilket en erfaren socialarbetare kan avgöra. Nu ställs de frågorna om alla barn. Det är kränkande och man kan undra hur rättssäkert det egentligen är, säger Jacqueline Bratt.

En åtgärd som har vidtagits är att arbetet med vårdnadsutredningar specialiserades, så att en grupp ägnade sig åt bara detta. Arbetslaget har bestått av mellan sju och nio personer, där samtliga från ursprungsgruppen har valt att lämna arbetsplatsen.

– Det är den tyngsta typen av utredningar vi gör. Det är ingen som orkar sitta och arbeta med det dagarna i ända. Särskilt inte när kön är sådan att det aldrig blir någon paus, säger en uppgiftslämnare.

De nya som har anställts för att ta över har saknat erfarenhet av familjerätt, och har behövt en inskolningstid.

– Det har slösats bort skattemedel på vikarier som har fått utbildning i olika metoder, men där de sedan inte har fått de fasta anställningar de har utlovats. Så i stället för att kunna använda de metoder de har fått lära sig, så har de slutat på avdelningen, säger en annan.

"De flesta är nöjda"

Ulrica Bengtsdotters svar på kritiken mot specialiseringen av arbetet är att det var något som var bestämt innan hon tillträdde sin tjänst som enhetschef. När det gäller de nya metoder som har förts in säger hon att syftet med dem inte var effektivisering, utan kvalitetshöjning.

– Det stämmer att de inte är särskilt anpassade för familjerätt. Men de är framtagna för socialt arbete och fungerar även hos oss.

Att många har valt att lämna enheten på grund av missnöje med arbetsklimatet kommenterar hon med att det handlar om en mindre grupp.

– De undersökningar vi har gjort av den psykosociala arbetsmiljön visar att två tredjedelar av de anställda har varit nöjda, säger hon.

Fotnot: Att samtliga uppgiftslämnare utom en har valt att vara anonyma beror på att både anställda och tidigare anställda har upplevt att de som kritiserar verksamheten riskerar att bli illa behandlade.