Debatt. .

2013-10-03 10:36
Rami Al-Khamisi från Megafonen intervjuas i samband med Husbykravallerna i Stockholm. Bild: Leif R. Jansson/Scanpix
Rami Al-Khamisi från Megafonen intervjuas i samband med Husbykravallerna i Stockholm. Bild: Leif R. Jansson/Scanpix

Universitet och förort mot framtiden

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

De nya folkrörelserna finns i förorterna där unga engagerar sig för social rättvisa. Det är dags att universitetsvärlden möter dem i arbetet för framtidens mer jämlika samhälle, skriver Philip Lalander och Johan Söderman, professorer vid Malmö högskola.

Det växer fram en ny förortsrörelse i Sverige där unga organiserar sig för att motverka ökad social ojämlikhet och strukturell rasism. Denna nya folkrörelse genomsyras av klassiska folkbildningsideal.

Här har universitetsvärlden en unik chans att möta dessa unga i deras bildningsambitioner vilket kan leda till att marginaliserade unga förmås starta bildningsresor som i sin tur kan leda till att fler kommer i utbildning och arbete. I denna ödesfråga för både Malmö och Sverige vill vi att Malmö högskola ska bli en kraft i arbetet för ett jämlikare samhälle.

I måndags mötte vi representanter för denna förortsrörelse. Det var institutionen för socialt arbete på Malmö högskola och Hassela ungdomsrörelse som tog initiativ till mötena och bjöd in representanter för de nya folkrörelserna. Ett möte ägde rum under dagen på institutionen för socialt arbete. På kvällen arrangerades en paneldiskussion för allmänheten på Inkonst.

Det som låg mest i fokus var vad vi kan göra tillsammans för att hantera den utsatthet som växer fram i segregationens och den sociala och ekonomiska ojämlikhetens kölvatten. Malmökommissionens rapport konstaterade att den sociala ojämlikheten i staden har stigit dramatiskt under de senaste två decennierna. Det är mot den bakgrunden samt en tilltagande främlingsfientlighet som den här typen av möten mellan universitetsvärlden och förortsrörelsen är av största vikt.

Ambitionen med denna typ av paneldiskussioner är att respektera varandras kunskaper som värdefulla och insiktsfulla, oavsett om man är ung, gammal, forskare, politiker eller representant från de nya ­folkrörelserna. I rapporteringen från vårens händelser i Stockholmsförorten Husby blev ­organisationen Megafonen rikskänd när den gav förklaringar till de ­inträffade ­bilbränderna.

Megafonen vill med pennan som vapen, folkbildning och med ­socialpolitiskt arbete ­mobilisera de boende i förorten. Megafonen har lyckats väl och bedriver ­föreläsningsverksamhet, läxhjälp och arbetar med ­­­­­­­­hyres- och bostadsfrågor såväl som med kulturarrangemang.

Nätverket Alby är inte till salu är också en del av samma förortsrörelse som trots att den inte lyckades driva igenom en folkomröstning mot de kontroversiella utförsäljningarna i Alby ändå uppnådde att fler unga blev engagerade och mer medvetna om svensk bostadspolitik och social geografi.

De i Göteborg välbekanta Pantrarna för upprustning av förorten är ett annat exempel på en ungdomsorganisation från samma förortsrörelse som deltog under måndagen. Gemensamt för dessa organisationer, föreningar och nätverk är att de med utgångspunkt i svensk folkbildning och svensk folkrörelsetradition samt influenser från globala berättelser, aktivt kämpar för att höja den kollektiva kunskapsnivån bland utsatta unga.

På liknande vis som bonde-, nykterhets-, väckelse- och arbetarrörelsen i de förra seklen skapade bildningsorganisationer för att via kultur och bildning skapa kollektiv självkänsla engagerar sig nu många unga i olika organisationer med målet att forma framtidens samhälle.

När skolan och andra aktörer från det etablerade samhället inte räcker till träder folkbildningen in och den tycks genomgå en renässans bland svenska unga som lever i marginaliserade förorter. Det finns tydliga historiska paralleller till svensk folkrörelsehistorik.

Dessa nätverk, organisationer och föreningar ser vi som demokrati- och folkbildningsprojekt. Tänk om fler politiker kunde dela denna analys. Dagens unga visar ett starkt engagemang i socialt förändringsarbete och i att vara en del av ett nygammalt folkrörelsesverige.

Vi som representanter från Malmö högskola upplever dessa initiativ som mycket hoppfulla och våra möten med förorts­rörelsen lämnade oss med en stark känsla av att vi tillsammans kan göra skillnad och gemensamt bidra till ett jämlikare samhälle.
Philip Lalander
professor i socialt arbete vid Malmö högskola


Johan Söderman
biträdande professor i musikpedagogik vid Malmö högskola