Debatt: Kärlek på festival – inte svårt och tungt

"Tack för den fantastiska musikfestivalen! En åtta dagar lång musikfest där vi har fått lyssna till fantastiska, professionella, intressanta musikartister, ja allt från den mindre, experimentella artisten på uppåtgående till Den Stora Artisten av världsklass."

– Du menar väl Malmöfestivalen? Det är ju inte en musikfestival utan en festival med kultur i alla dess former. En mötesplats för människor. Festivalen som har något för alla.

Det skriver de ju i festivalprogrammet. 

– Så var det förr. Nu förstår ju alla att det viktiga för Malmöfestivalen är musiken. Jo det är sant, visst finns det lite kultur mellan bajamajor, sockervadd och stora påkostade musikscener, men det är så lite. Alla förstår ju att det egentligen är musiken som gäller. I andra hand annan kultur. Och sist Litteraturen. Eftersom Litteraturen är lite knepigare, och inte riktigt gör sig i festivalstimmet, har de dragit ner på den. Den passar helt enkelt inte. 

Jo det är klart vår egen Skurups Skrivarlinje fick vara med, och det är vi lärare på Skrivarlinjen glada för. Och jo visst, en och annan deckarförfattare fanns ju, och så fick vi göra vår egen dikt också. Festivaldikten. Det var ju skoj. Och framför allt var det billigt, så blev det mer pengar över till Stora Musikartister. 

– Men vänta nu, visst fanns det väl några intressanta teaterföreställningar i år?

– Jo vi ska inte överdriva, det fanns det faktiskt. Och de har varit desto mer populära eftersom de nu är färre, så flera kom vi inte in på därför att det var fullt. Och sedan fanns det inget annat. Förutom musik då. 

– Men jag hörde att de visade den omtalade och politiskt brännande föreställningen Europa Europa. Var ni inte på den?

– Den såg vi så klart! Eller, vi såg snarare huvudena på skådespelarna. Någon gång såg vi en arm också, för vi hade ju bra platser, nästan längst fram. Det var bara de som stod allra längst fram som fick se hela skådespelarnas kroppar, och som verkligen hörde vad de sade. 

Men visst förstår vi varför de har en teaterföreställning på en musikscen. Vi förstår också varför de lade ner kulturhänget som fanns förut i Magistratsparken och framför Stadsbiblioteket. Det var ju för att kulturmänniskor inte ska isolera sig, hänga tillsammans och vara svåra och otillgängliga. Det är därför som Ordtältet inte längre finns, där så många etablerade och oetablerade författare möttes och läste. Vi förstår att det inte funkar. Det blir liksom inte tillräckligt mycket festival av det.

 – Det har du verkligen rätt i! Det spelar ingen roll om vi inte kan se eller höra en teaterföreställning, huvudsaken är att det hela tiden pågår något. Det ska vara fullt! Känslan av att det hela tiden händer något. Att spännande och oväntade möten uppstår!

– Ja, du minns väl det spännande mötet som uppstod för några år sedan, mellan Göran Rosenberg, kissdoft från bajamajorna och ljudet från skateboardrampen bakom tältet? Det viktiga var inte att vi hörde vad Göran Rosenberg sade när han berättade om sin bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” utan det spännande mötet mellan allt som sker samtidigt. 

– Visst minns jag. Perfekt. Det är ju så dumt att göra skillnad på en poesiuppläsning och langos med räkor eller ett hårdrockband. Det måste vara detta som Pella Ström menade när hon i festivaltidningen skrev att festivalen välkomnar alla. Att den är jämställd, att allt ska pågå samtidigt och det ska inte vara skillnad på något. Det är därför som Malmöfestivalen talar om sig själv som ett jag. Ett Jag som ska sammansmälta med publiken till ett Vi i evig kärlek. Ja det ska vara kärlek och glädje på festivaler, inte svårt och tungt. 

– Just det. Dessutom, på en festival gör sig ändå musik bäst. Och därför ska det vara mest av det. Du, kanske är det faktiskt dags att Malmöfestivalen byter namn till Malmömusikfestival? 

– Yes! En festival med mycket, bra och dyr musik och lite och billig kultur! 

Helena Fehrman
Niklas Åkesson
Oscar Nilsson Tornborg
Carola Mikaelsson
Lärarna på Skurups Skrivarlinje