Debatt: Ensam är inte stark

Solidaritet är kittet som håller ihop vårt samhälle. I Sverige har det kittet reducerats under de senaste åren och i vissa fall ersatts helt av individualism. Med individualismen följer ökade klyftor, kundtänkande och vinstintresse inom verksamheter som hellre skulle bygga på solidaritet.

I skolan syns det som ett köp- och säljsystem. 

Tanken är att elever och föräldrar ska välja den skola som de gillar mest och bli kunder i ett system där pengarna avgör vilken skola som får de bästa eleverna och de bästa lärarna. Bristen på solidaritet och tanken att elever är kunder i första hand, gör att själva tanken med skolan och barn och unga som elever förminskas. 

Kundtänkandet täcker inte hela bilden eftersom det åsidosätter tanken om solidaritet inom skolans värld. Solidaritet mellan de svaga eleverna och de elever som av olika anledningar har lättare för sig. Solidariteten mellan de elever med föräldrar som är högutbildade och därför kommer från en studievan miljö, och de elever som kommer från familjer med trasiga förhållanden eller andra sociala problem, eller helt enkelt förhållanden som inte inbegriper studievana. 

Barn och föräldrar väljer skola även utifrån vilka andra elever som går på just den skolan, och då blir det andra faktorer som avgör skolans värde än det som borde vara viktigast. Det fria valet har blivit ett statusval där de sämre skolorna får elever med fler problem och sämre lärare, vilket i sin tur bara späder på ökande klyftor mellan samhällsgrupper. När de bästa lärarna söker sig till skolor med elever från en studievan miljö, blir de sämre elevernas situation ännu sämre och de får ännu sämre resultat. Det visar sig på centralproven och på andra sätt när skolan i hela Sverige jämförs med skolan i andra länder. Det är därför viktigt att vi har en sammanhållen skola där alla samhällsklasser möts.

Inom sjukvården och äldreomsorgen blir vi kunder genom att vi även där ska välja den sjukvård eller äldreomsorg som vi tycker är den bästa. Problemet är att vinstintresset även här, precis som i skolan, går stick i stäv med själva verksamheten. Även här lyser solidariteten med sin frånvaro och individualismen får styra genom att vi går in i ett kundtänkande och tillåter vinst i en verksamhet som borde vara fri från vinst-tänkande.

Problemen med kundtänkande och vinstintresse stöter bort solidaritetstanken. Tillåts denna individualism söka sig in i även andra verksamheter som exempelvis LSS-boenden och övrig offentlig verksamhet, så blir det lika illa där. Kittet mellan olika samhällsgrupper försvinner och samhället blir sårbart. Dessutom får vi fokus på annat än det som är det bästa för de som sedan ska bo på till exempel våra LSS-boenden.

När vi får ett samhälle som helt bygger på individualism och kund- och vinstintresse i stället för solidaritet och sammanhållning, gör det att vi får mindre incitament för olika samhällsgrupper att hålla ihop. När klyftorna ökar så ökar också slitningarna i samhällsbygget. 

Olika grupper ställs emot varandra och om alla medborgare inte känner att samhället tar ansvar för alla utan bara några få, och om dessa slitningar mellan samhällsgrupper får fortsätta, kommer det att göra att samhällets grund rycks undan. Solidariteten är borta och vi riskerar att få upplopp och vilda protester från de som befinner sig i de mest utsatta positionerna. De som finns på samhällets botten eller mycket nära densamma. Och de som redan i dag har det problematiskt ekonomiskt och på andra sätt.

I ett samhälle där kittet, solidariteten och gemenskapstanken, får råda har vi också ett mer sammanhållet samhälle. Och vi riskerar inte att samhällsbygget, det som vi har gemensamt, vräks omkull genom orättvisor, ökad social otrygghet och rena upplopp. 

I dagens Sverige går vi framåt i rask takt mot ett samhälle där de ekonomiskt starka kan köpa sig en plats i samhället och där de mindre bemedlade får skylla sig själva. Klyftorna har ökat markant de senaste åren. Dessutom gör individualismen och alltför låga skatter att staten till slut blir en repressiv stat som genom brandkårsutryckningar trycker tillbaka de allra värsta missnöjesyttringarna, utan att ha så mycket positivt att komma med. I Sverige ska vi ha ett samhälle där alla får plats!