Debatt. .

2016-09-23 10:49

Det som förvånar är "ledningens" tomma ursäkter

ETC Malmö har skrivit om förhållandena på Familjerättsbyrån i Malmö. Denna vecka publicerar vi två anonyma debattexter från medarbetare i verksamheten.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

Medarbetare väljer att sluta på Familjerättsbyrån till följd av statiska förhållanden bestående av en nedbrytande arbetsmiljö och ett missbrukat ledarskap. Efter att ha stångat sig blodig i hopp om att försöka förändra, går det inte att stanna kvar i en sådan verksamhet.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Under flera års tid har jag varit en del i det arbete som utförs på Familjerättsbyrån. Medarbetare kämpar för att tillgodose barns och familjers behov av rättssäker tillämpning av lagstiftning och praxis. Det är också för medarbetarna som jag tar till orda, men det är framför allt för de uppåt 150 barn som väntar. Omorganiseringar och ständigt nya beslut om nya arbetsmetoder är orsaken till att barn får vänta orimligt länge på svar om hur deras tillvaro ska se ut.

2012 implementerade Familjerättsbyrån LEAN i verksamheten som ett sätt att hantera de långa kötider som verksamheten dragit på sig. Vårdnadsutredningarna ålades en arbetsgrupp vars medlemmar fick i uppdrag att utföra 35 utredningar per kalenderår. Ett antal som baserades på en felaktig uträkning. En ogörlig ekvation då utredarna höll hårt om rätts-säkerheten och kvalitén i utredningarna. 

Sommaren 2013 var det totalt tolv ärenden i kö, en rimlig ärendemängd för att förhålla sig väl inom utredningstider. Det beslutades om att revidera utredningsprocessen på nytt i syfte att effektivisera, med en växande ärendehög som följd.

Till det kom återkommande beslut om nya metoder och bedömningsinstrument som skulle implementeras under årens gång. Bedömningsinstrument som saknade både handledning och gavs otillräcklig tid och resurser för implementering. De visade sig dessutom många gånger vara otillräckliga eller icke anpassningsbara för de familjerättsliga utredningarna. 

När kön av ärenden ökade, påtalade medarbetare gång på gång att barnen kom i kläm. Medarbetarna kom med olika förslag om hur ärenden skulle kunna prioriteras för att minska kötiderna som hade eskalerat upp mot sex månader, men fick till svar att kötiderna inte var deras att bry sig om. 

I samband med att kötiderna ökade, omplacerades de utredare som arbetat inom familjerätt under lång tid. De togs från arbetsgruppen när de ville resonera om effektiviseringarna innan de togs i bruk. Förlusten för arbetsgruppen blev fatal. Nya utredare utan erfarenhet av familjerätt anställdes.

Arbetsmiljön hamnade lågt i medarbetarenkäter, något som facket återkommande fick samtal om. För att hitta orsakssambandet till arbetsmiljöproblemen användes bland annat metoderna Fiskbensanalys och Fyra rum. Vid användandet av Fiskbensanalys kom det fram att flera kände sig kränkta och mobbade av ”ledningen”. Trots att ”ledningens” chef var närvarande vid tillfället så kommenterades inte upplevelserna och hanterades ej heller vidare. 

Användandet av Fyra rum resulterade i att medarbetarna skulle kunna hantera förändringar på arbetsplatsen. Allt vändes alltså mot medarbetarna.

Att det är 150 barn i kö är under all kritik, dock ej förvånande. Det som förvånar är att ”ledningens” skiftande, tomma ursäkter gång på gång godtas.