Resultatlösa besparingar på Sus

450 miljoner kronor skulle sparas i år, men man har i halvtid har bara lyckats banta bort 50 miljoner kronor. 500 tjänster skulle bort men i dagsläget är det inte mer än ett 40-tal som har försvunnit. Den planerade storbesparingen på Skånes universitetssjukhus har efter ett halvår nästan inte haft någon effekt på ekonomin.

En del har redan gjorts för att sänka kostnaderna. Kranskärlskirurgin i Lund och Malmö har slagits ihop. Genom att koncentrera vårdplatserna till Lund har samrodningen lett till en ekonomisk besparing. Liknande åtgärder har genomförts på minnesmottagningen. Där har ett nyinrättat öppenvårdsteam dessutom lett till att antalet vårdplatser minskats. Rutinerna för operationer har setts över på båda sjukhusen, och ändrade vårdflöden gör att man nu har längre operationspass i färre salar.

Användningen av läkemedel är ett område där ekonomichef Håkan Cederholm räknar med att man kommer att kunna spara mer än i dag, genom att byta från dyrare till billigare preparat, så kallade likamedel.

Brist på sjuksköterskor
Men vårens sparåtgärder har inte gett mer än små effekter. Svårigheterna med att hitta vikarier till sommaren har dessutom inneburit att spararbetet har fått göra halt.
– Personalläget inför semestrarna har varit ovanligt besvärligt i år, säger Håkan Cederholm. Vi har fått ta till en del extraordinära åtgärder att fylla våra vakanser. Att då samtidigt pressa personalen med neddragningar hade varit förödande.

Det är framför allt bristen på sjuksköterskor som har ställt till problem. För att lösa den har administrativ personal med tidigare vårderfarenhet lockats tillbaka till sina gamla jobb och en del uppgifter som normalt sköts av sjuksköterskor har flyttats till undersköterskorna.

När sommaren går mot sitt slut kommer sjukhusledningen att träffas för ett möte om hur sparprogrammet ska återupptas i höst. Enligt budgeten måste kostnaderna minskas med ytterligare 400 miljoner kronor. Något som Håkan Cederholm inte ser som genomförbart.
– Det går inte att spara in så mycket på så kort tid, konstaterar han.

Vänja sig vid nedskärningar
Skånes Universitetssjukhus ser därför ut att få gå in i ytterligare ett nytt år med sparkravet hängande över sig. Fortsatta neddragningar och besparingar är dessutom något som Håkan Cederholm tror att sjukvården får leva med längre tid än så.
– Hela västvärlden står inför problemet att befolkningen växer, men det är inte den yrkesverksamma delen som blir större utan andelen åldringar, säger han. Samtidigt har vi i dag nya behandlingsmöjligheter, som gör att vi utför hjärtoperationer på 85-åringar, vilket inte var tänkbart för några årtionden sedan. Det gör att vi kommer att fortsatta att producera mer vård åt fler patienter, samtidigt som det är färre skattebetalare som står för kostnaden.

För ekonomichefen är arbetet med att skrädda om sjukvården till en större men billigare kostym ett stort och komplicerat ”logistikpussel”. Han tror att man redan vid årsskiftet ska ha minskat månadskostnaderna på ett övertygande sätt.

Att det för dem som arbetar med vård och deras patienter kan upplevas som obehagliga och till och med farliga åtgärder säger han sig förstå.
– Det tar tid att ändra på en kultur och för dem som arbetar inne i den tar det tid att ställa om sig, säger han. Det är dessutom svårt när det kommer krav på att man ska spara mycket på kort tid. Men det finns förutsättningar och jag är säker på att vi på lite sikt kommer att lyckas med det.

Marianne Pettersson. Bild: Jenny Wickberg

Neddragningarna fick personalen att tystna

Att det är platsbrist och extremläge på sjukhusen är inte längre något som skapar tidningsrubriker. Enligt Marianne Pettersson, Kommunal Skåne, har många års sparande lett till att vårdpersonalen har tystnat.

Som förtroendevald sitter Marianne Pettersson med vid förhandlingsborden när beslut ska tas inom regionen. Hon tycker att många av de förändringar som görs är svåröverblickbara även för dem som borde vara insatta.
– Det sparas en del på indragna vikariat och genom att sjukdagar och semesterdagar inte alltid ersätts. Det är neddragningar som gör att de anställda får springa ännu fortare, utan att det syns något i statistiken.

”Tar inte ansvar för sina beslut”
Marianne Pettersson är bekymrad, för sina medlemmar, för patienterna och för hela sjukvårdens framtid.
– Att jobba inom vården borde ses som ett framtidsyrke för dem som tycker om att arbeta med människor, säger hon. Men så är det inte. De unga skräms bort av det ses som en bransch i kris. För dem som redan arbetar där upplevs mycket av det som händer i dag som obegripligt. Det är katten på råttan, och råttan på repet, hela tiden.

Den förflyttning av ansvarsbördan som Marianne Pettersson ser inom vården börjar med politikerna, som lägger en budget som medarbetarna sedan får till uppgift att klara.
– Politikerna tar inte längre ansvar för sina beslut, säger hon. Det har lett till en osäkerhet på arbetsplatserna. Vi ser att även de bästa cheferna är pressade och att en tystnadens kultur sprider ut sig. I ett sådant här läge borde man diskutera och våga kritisera. Men så är det inte, och det är en farlig väg att gå.

Slår hårdast mot patienterna
Enligt Marianne Pettersson så läggs besparingarna alltid där de ger snabbast effekt – men också där det slår som hårdast mot patienterna.
– Våra medlemmar kan i dag få höra från arbetsgivarna att de gör för mycket för patienterna, säger hon.



Mats Runsten. Bild: Jenny Wickberg

Ökade vårdskador med slutkörd personal

Region Skåne har en skuld som inte syns i någon budget. Fordringsägare är de egna medarbetarna och skulden består av det berg av innestående semesterdagar som lagrats upp under många år. Regionen är skyldiga sina sjuksköterskor 300 miljoner kronor, visar en undersökning som vårdförbundet har gjort.

Att den här sommaren har blivit svårare än vanligt för Region Skåne hänger enligt Mats Runsten, ordförande för Vårdförbundet i Skåne, samman med den pågående kampanjen där nyutbildade sjuksköterskor tackar nej till arbeten som ger mindre än 24 000 kronor i månadslön.
– Vad jag vet har ingen i länet gått med på kravet, säger han. Marknadskrafterna ska tydligen gälla för alla utom för vår yrkeskår. Regionen lägger hellre miljoner på att försöka hitta sjuksköterskor genom bemanningsföretagen än på att betala en skälig lön till de nyutbildade som är redo att börja jobba.

I Skåne har en del sommarvikariat bemannats med tjänstemän med tidigare erfarenhet av vårdyrken, som tillfälligt lockats att återgå till sina gamla jobb.
– Det är ett hot mot patientsäkerheten att låta personer som inte har arbetat med vård på många år plötsligt hoppa in i sina gamla roller, säger Mats Runsten. De hade behövt gå bredvid en längre tid för att komma ifatt.

Svårt ta ut sparade semesterdagar
Ett annat knep för att klara bemanningen är att de som frivilligt avstår från sin rätt att ta ut fyra sammanhängande semesterveckor om året får ett lönetillskott.
– Problemet är att de som sparar semesterdagar inte kan ta ut dem senare istället, eftersom bemanningen är så tajt, förklarar Mats Runsten.

En undersökning som vårdförbundet i Skåne har gjort visar att sjuksköterskorna i regionen har innestående semesterdagar till ett värde av 300 miljoner kronor.

Tvingas jobba mer övertid
Att med pengar locka personalen att jobba istället för vila är enligt Mats Runsten ett både farligt och dyrbart sätta att spara på.
– Vårdskador står redan för 20 procent av vårdkostnaderna. Om man kör slut på sin personal så riskerar den kostnaden att öka, eftersom det kommer att göras fler misstag i vården. Det är en både tragisk och onödig ökning.

Mats Runsten är inte överraskad över det första halvårets misslyckade besparingar.
– Det första man vill dra in på är personalen, som är den stora kostnaden, säger han. Men samtidigt som personalen ska minskas så har vi en brist på personal, det gäller sjuksköterskor med vissa specialistinriktningar men också läkare och en del andra grupper. Att dra in på vikarier leder till mer övertid för de anställda, vilket är ett väldigt dyrt sätt att försöka spara på.

Besparingarna oroar PRO

Det PRO-ordföranden Göran Göransson ser av skånsk sjukvård är ett ständigt köande.

PRO Skåne var på plats och demonstrerade utanför Regionhuset då beslutet om sparpaketet togs i slutet av förra året. De rapporter PRO:s regionordförande Göran Göransson får handlar om sjukvårdspersonal som går på knäna och om en vårdgaranti som inte fungerar i praktiken.

För de äldre som behöver vård är vårdgarantin en tandlös tiger. När regionen inte kan erbjuda vård inom föreskriven tid hänvisas patienterna till sjukhus längre bort. Tackar de nej till detta så får de lämna sin plats i kön och regionen kan – trots att ingen behandling har getts – plocka hem en bonus för att patienten har fått ett erbjudande.

”Nedskärningar ingen lösning”
– Med tanke på vad stafettläkarna kostar så är det inte konstigt att underskottet skenar, säger Göran Göransson. Hade de bara lyckats få stopp på den verksamheten, så hade mycket hänt. Nu försöker man istället åtgärda problemen med personalnedskärningar, men det kan inte drivas hur långt som helst utan att man äventyrar patientsäkerheten.



Rolf Nilsson och Ann Helen Arvidsson. Bild: Jenny Wickberg

Politiker praktikant för en dag

Rolf Nilsson (S) blev den första skånska makthavaren som nappade på Vårdförbundets kampanj ”Gå en dag i mina skor”. Han blev praktikant för en dag hos röntgensjuksköterskan Ann Helen Arvidsson på Skånes universitetssjukhus i Lund.

Det var två personer med mycket erfarenhet inom respektive område som möttes. Rolf Nilsson (S) från Vollsjö har varit politiskt aktiv i snart 40 år. Ann Helen Arvidsson har arbetat 30 år som röntgensjuksköterska.

– Den tekniska utvecklingen går oerhört snabbt inom mitt område, berättar hon. Utan den hade vi inte kunnat erbjuda den vård vi har i dag. Men allt bygger på att det också finns kompetent personal som sköter den.

Ann Helen Arvidsson är trött på att alltid höra talas om sin arbetsplats i negativa termer. Både på jobbet och i samhället handlar diskussionen om sjukvården nästan uteslutande om bristen på pengar.
– Många patienter förvånas över hur väl allt fungerar. De kommer hit med en bild av att det bara är kris och elände.

Rolf Nilsson (S) fick se både hur den planerade och den akuta vården fungerade. När han får höra att färre remisser föreslagits som en sparåtgärd tar han sig för pannan.
– Hur tänker de egentligen då? När människor är sjuka så kan man ju inte neka dem vård.