Ledare. Hanin Shakrah.

2017-08-14 06:00
”Vad händer när vi inte längre ses som medborgare utan konsumenter av kommunal, regional eller nationell politisk styrning eller samhällstjänster?”, skriver Hanin Shakrah.  Bild: Stina Stjernkvist/TT
”Vad händer när vi inte längre ses som medborgare utan konsumenter av kommunal, regional eller nationell politisk styrning eller samhällstjänster?”, skriver Hanin Shakrah.

Rätten till rättvisa

För den som står bostadslös utan ekonomiska resurser så tycks inte längre en ­hyresrätt anses som en rättighet.

”Rätten till rättvisa” är namnet på en nyutgiven antologi som inom kort publiceras på Tankesmedjan Arena Idé. I den diskuterar ett antal jurister, akademiker och praktiker inom en rad olika samhällsområden hur rättigheter i en ökad utsträckning betraktas som en ändlig resurs och där endast den som har råd eller uppfyller rätt kriterier ses som behövande. Man diskuterar även hur den ojämlika tillgången på den resursen formar det samhälle som vi alla lever i. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Rätten till rättvisa är ett försök att se på juridifieringen från vänster genom att studera samhällsfunktioner som tillgången till sjukvård, rättsmedel, barns rätt till bostad och skydd från vräkning, men också miljörättigheter och rättighetssfärens uppenbara begränsningar, och diskutera hur ökade samhällsklyftor påverkar vad som faktiskt numera räknas som en rättighet.

Är rätten till en bostad något som individer kan kräva i ett samhälle där bostadsmarknaden kommodifierats? Är rätten till sjukvård det när patienter benämns som kunder och kundservice inte är samma sak som en behovsstyrd vård? Vad händer när vi inte längre ses som medborgare utan konsumenter av kommunal, regional eller nationell politisk styrning eller samhällstjänster?

När marknadsstyrningen av det som tidigare setts som en del av det offentliga (det så kallade New Public Management) påverkar hur vi ser på vem som ska ha vård, socialt bistånd, eller bostad så får det också konsekvenser för kommuner som exempelvis Malmö, som kritiseras för att man i bostadskrisens spår köper upp bostadsrätter till sitt bestånd, eftersom detta trissar upp priserna för de som har ekonomiska resurser att delta på den marknaden. 

För den som står bostadslös utan ekonomiska resurser så tycks inte längre en hyresrätt anses som en rättighet. Det är uppenbart att en förskjutning har skett i vad som ses som något som är i politikers makt att besluta om och vad som faller utanför den politiska sfären. Istället har jurister givits tillåtelse att kunna ta över styret av stora delar av den offentliga makten.

Det är detta som kallas för juridifieringen av det offentliga. 

Petra Hall, författare och en av antologins två redaktörer (tillsammans med Arena Idés chefsutredare Lisa Pelling), diskuterar i sitt inledande kapitel detta fenomen som en övergång från tillitsprincipen till kontraktsprincipen, där tillitsprincipen bygger på helhetsorientering och kontexttolkning och där  den senare är bokstavsstrogen och anatomisk. 

Även tillgången till rättvisa – rätten att få sin sak prövad, har blivit en sådan begränsad resurs där den som har ekonomisk makt har större möjligheter att tvista i domstol eller överklaga myndighetsbeslut om exempelvis ekonomiskt bistånd. 

Möjligheten att överklaga indraget bistånd eller sjukpenning är viktigt i en tillvaro där varenda krona ingår i uträkningen av om man kommer klara ytterligare en månad

Ekonomisk utsatthet är något som känns in på huden. Att behöva väga inköp av ett busskort den här månaden mot sjukhusbesöket när inga krediter ges är en realitet för många. 

Petra Hall menar att det finns en pedagogisk utmaning i att förklara fattigdom för den medelklass och övre medelklass som förväxlat fattigdom som lathet eller okunnighet. 

”Rätten till rättvisa” är ett viktigt bidrag i en debatt som i grunden handlar om vi har råd att tillåta människor att offras för systemets fortsatta fort­levnad.