Ledare. Hanin Shakrah.

2017-04-08 07:00
”Imad och hans familj är Malmö, på det absolut bästa sättet. Han talar med dig på det språk som känns bäst, han är ambitiös och han möter dig halvvägs om det är vad som krävs, eller utanför din ytterdörr om det känns bättre” Bild: Hanin Shakrah
”Imad och hans familj är Malmö, på det absolut bästa sättet. Han talar med dig på det språk som känns bäst, han är ambitiös och han möter dig halvvägs om det är vad som krävs, eller utanför din ytterdörr om det känns bättre”

Ett hemland kan växa fram

Malmö har sina problem. Ingen av oss som älskar den här staden kan neka till det.

Imad. Du kan ha sprungit förbi honom på Malmös gator. En välvårdad 32-årig man med snälla mandelformade bruna ögon, en luta, så kallad ”oud”, i handen och alltid ett vänligt och eftertänksamt ord till alla han möter.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Imad som spelar musik med ögonen slutna, lutad över sin oud, som får åhörarna att stanna upp och reflektera över hur något så vackert kan utspela sig framför en, mitt i vardagen.

Imad jobbar som musiklärare samtidigt som han har ett fast jobb sedan 2015 där han undervisar nyanlända i svenska och samhällsorientering. Han  inspirerar till hjälpsamhet genom att alltid påminna en om att han bara är ett samtal bort om man behöver honom, oavsett hur många gånger i veckan man stöter på honom.

Imad som kom till Sverige 2009. Han som har gjort sig ett liv här, som har knutit band till människor över hela staden som löper som ett virrvarr genom stadens gator, från de finaste adresserna till de som inget har.

I fredags fick han avslag på sin ansökan om asyl.Han och familjen har flytt Palestina av skyddsskäl. De var helt enkelt tvungna att bryta upp och lämna sitt dittills enda hemland. De kommer inte att kunna återvända utan fara för livet. Den slutsatsen, den sanningen, är ingen lätt insikt för någon som har älskat sitt land.

Imad som sliter som ingen annan och har byggt vänskaper från grunden och blivit en älskad kollega, granne, vän och pojkvän trots den här världen som vill dela upp oss i skyddsvärda och icke-skyddsvärda människor, som vill dela upp stadens medborgare i bofasta och gäster. Han har kämpat sig till sin plats i det här landet trots orättvisorna och trots att det inte borde gå att slå rötter i ett land vars migrationsmyndigheter avvisar hans kärlek. Skatteverket däremot har haft mycket lättare för att ta emot Imads kärleksbetygelser eftersom han har ett fast jobb och betalar skatt varje månad.

Imad tar sig in i hjärtat och får dig att älska honom utan att ens försöka.

Imad och hans familj är Malmö, på det absolut bästa sättet. Han talar med dig på det språk som känns bäst, han är ambitiös och han möter dig halvvägs om det är vad som krävs, eller utanför din ytterdörr om det känns bättre.

Första gången jag träffade Imad var efter att under en tid ha hört talas om den sällsamma nya människan på omvägar. Människor jag respekterade som droppade hans namn i samtalet och så klart hade förutsatt att jag redan träffat den magiske musikern och aktivisten som älskade poesi och kunde prata om politik och arabisk prosa på ett sätt som få andra.

Malmö har sina problem. Ingen av oss som älskar den här staden kan neka till det. Inte minst dödsskjutningarna berättar en historia som är mörk och smärtsam. Det enda som då kommer att trösta oss i den smärtan är att hålla fast vid det som är ljust och positivt och den största gåva som Sverige och Malmö har är de människor som lever sina liv och har sin tillvaro här, som älskar i vardagen. Trots allt och trots Migrationsverkets oförmåga att se att ett hemland kan växa fram ur dagar, veckor och år av kärleksband och kamp.