Gästledare. .

2017-09-11 06:00
”Att erbjuda unga i tidiga ­tonåren så många alternativ och smidiga lösningar som ­möjligt för att delta i samhället framstår som djupt ­mänskligt.  Bild: Karoline Nordeide/TT
”Att erbjuda unga i tidiga ­tonåren så många alternativ och smidiga lösningar som ­möjligt för att delta i samhället framstår som djupt ­mänskligt.

Det är flickorna som får betala priset

Flera av oss kan nog minnas hur det var att söka sin identitet i en tonårstid full av ökade krav, bubblande ­hormoner, en pockande självständighet och instabila relationer.

På något sätt tycks politikens gränsdragningar alltid bli en fråga om kvinnors och flickors kroppar. Det gäller i världen likväl som i Hässleholm. Sedan 2015 har det funnits burkinis till utlåning i Hässleholms badhus. För att klara kunskapskraven i årskurs 9 ska en elev kunna simma 200 meter varav 50 meter i ryggläge och dessutom kunna hantera nödsituationer vid vatten.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Vid enskilda samtal med skolsköterskan hade flickor i högstadiet berättat att de var oroliga över att inte klara kunskaps­målen. Skolhälsovården vände sig då till Majblommeföreningen­ i Hässle­holm med en förfrågan om att köpa in tre burkinis. När lokal­tidningarna skrev om detta i augusti i år blev inköpen snabbt en mycket infekterad fråga. Personalen på utbildningsförvaltningen i Hässleholm mejlbombades och ringdes upp sent på kvällarna och en person som har arbetat med simundervisning har ­polisanmält hot.

Vad är det med burkinis på badhuset i Hässleholm som framkallar så starka ­reaktioner? De rent rasistiska kommentarerna på nätet har sin egen drivkraft. Men det finns också andra reaktioner. I Aftonbladet den 30 augusti hävdade Ulf Gustafsson och Amineh Kakabaveh att det visst är möjligt att lära barn att simma utan burkinis. I stället för att erbjuda burkini borde skolan diskutera de normer och värderingar som gör att behovet av burkini finns, menade debattörerna.

I sin klassiska essä från 1999 ”Is Multi­culturalism Bad for Women?”, beskriver filosofen­ Sue Moller Okin problemen med att förena feminism med ett multikulturellt samhälle. Om patriarkala minoritetskulturer tillerkänns grupprättigheter kan det komma att ske på bekostnad av enskilda kvinnors fri- och ­rättigheter, menar Okin. Hennes­ tankar har haft stor betydelse för hur många feminister ser på ­multikulturalism. Gustavsson och Kakabaveh verkar vara inne på samma spår. Att ge minoritetskulturer rätt att kräva burkini på badhuset vore att acceptera att flickor sexualiseras och tvingas skyla sig. 

Men frågan är om inte Okin måste tolkas delvis annor­lunda. Hennes främsta oro gäller de enskilda kvinnor­ vars fri- och rättigheter helt enkelt kränks. Individers­ ­rätt att delta i sam­hället på ett full­värdigt vis måste alltid komma i ­första rummet. Det kräver att varje fråga ses i sin kontext och ­diskuteras ­utifrån de allra svagastes perspektiv.

Få vet vilka olika världar och intressen just flickorna på högstadiet i Hässleholm hade att navigera mellan när de berättade för skol­sköterskan att de var rädda för att inte klara målen. Men flera av oss kan nog minnas hur det var att söka sin identitet i en tonårstid full av ökade krav, bubblande hormoner, en pockande självständighet och instabila relationer till vänner och föräldrar. Att erbjuda unga i tidiga ­tonåren så många alternativ och smidiga lösningar som ­möjligt för att delta i samhället framstår som djupt mänskligt. Att göra frågan om hur flickorna ska var klädda på badhuset till dagspolitiskt ­käbbel hjälper dem definitivt inte.   

Den 29 augusti meddelade förvaltningschefen­ i Hässleholm att man på grund av debatten ­stoppar fortsatt utlåning av badhusets tre burkinis. Kanske kommer skolan i stället att diskutera normerna­ som gör att flickor måste dölja sina kroppar. I vilket­ fall får flickorna i dag ­betala priset för att debattörer­ inte kan stilla sig och sätta deras behov i första rummet.