Kultur & Nöje.

2015-12-11 09:28
  • Bild: Matpatrullen
  • Bild: Matpatrullen
  • Bild: Matpatrullen
  • Bild: Matpatrullen
  • Bild: Matpatrullen

Välregisserad kryddupplevelse med yr servering

Matpatrullen besöker nyöppnade Namu och tv-kocken som står bakom får bra betyg. På minussidan står lite slarv och långsam servering, men den stora dosen vänlighet och de välkryddade rätterna förför.

Att starta en restaurang i dagens Malmö kan inte var det enklaste. Det finns såväl syltor som ambitiösa kockar i överflöd. Det krävs något extra för att sticka ut i mängden, i synnerhet om man öppnar precis vid Lilla torg i Malmö där restaurangerna ligger vägg i vägg. 

Nyöppnade Namu bygger sitt varumärke helt och hållet på grundaren, Jennie Walldén, vinnaren i det populära tv-programmet Sveriges Mästerkock 2013. På restaurangens hemsida marknadsförs konceptet (koreanskt-svenskt kök) med reklamspråk och Walldén själv presenteras inte som kock, utan som restaurangens regissör.

Matpatrullen blir misstänksam av så mycket utanpåverk. Hur känd från tv och sympatisk innehavaren än verkar, faller allt platt om det inte bjuds god mat och trevnad. Vi är alltså lite spända inför vårt besök.

Vänligt men virrigt

Redan vid bordsbeställningen blir vi mycket vänligt bemötta. Vi strular och måste ändra tiden, men det påverkar inte det goda humöret hos den som tar emot våra samtal. Genomgående är personalen mycket vänlig och lättpratad, även om serveringen dröjer lite väl länge emellanåt, delar av beställningen blir fel och andra delar glöms helt enkelt bort under kvällens lopp. Men allt reds ut till slut. Vi hoppas att den bristande logistiken beror på att restaurangen är ny och populär. Det får tiden utvisa. 

Inredningen är tidstypiskt avskalad, ljusa och lätta möbler, väggfasta hyllor med glas och keramik, tygdraperier i taket och enkel belysning. Bortsett från en hörna med låga koreanska bord och sittdynor känns inredningen inte särskilt originell. Men som koncept och varumärke fungerar den och är säkert lätt att kopiera om Jennie Walldén ska regissera restauranger på andra håll i landet.

Röding, bibimbap, mandu och kyckling

Menyn består av mellanrätter samt små skålar med grönsakstillbehör. Vi inleder kvällen med lågtempererad vildfångad jämtländsk röding (249 kr). Den serveras med forellrom på en hög av zucchininudlar och är mild men frisk och balanserad. Bibimbap (109 kr), den klassiska koreanska risrätten med grönsaker, kimchi och chilisås, serveras på restaurang Namu med små bitar entrecote. Det är såsen som gör rätten och här är den aromatisk och precis lagom stark. Den hemlagade kimchin är mild och fin. Vi fortsätter med Mandu (119 kr), som är en slags dumplings på fläsk med sötsyrlig sås. De serveras i traditionell bambukorg och liknar sina japanska kusiner, men är något större och kraftigare kryddade. Mera smak helt enkelt. Kraftig smak är det också i het koreansk kyckling (195 kr), som består av kycklingbitar som friterats frasiga och som serveras med en chilistark jordnötssås. 

Någon rätt serveras enligt menyn med tofu, för den som så önskar. Men det är tydligt att det är ett undantag och restaurang Namu tycks inte se det som sin uppgift att locka till veganism. 

Stor variation i storlek

Konceptet med mellanrätter är lite förvirrande, eftersom rätterna varierar så mycket i storlek. Rödingen och kycklingen uppges räcka till två personer, men i rödingens fall skulle två personer gå mycket hungriga från restaurangen om de enbart satsade på en omgång av denna fisk. Innehållet i bambukorgen med dumplings är å andra sidan för liten för en person. Det är en god idé att beställa många rätter och dela på dem vid bordet, så att skillnaderna i portionerna jämnar ut sig mellan gästerna. Namu erbjuder också en ”smakresa” med tre utvalda rätter, men denna kräver att alla vid bordet gör samma beställning. 

Matpatrullen är egentligen mätt och mycket belåten efter de fyra rätterna, men låter sig lätt lockas till dessert. Det bjuds på två efterrättsalternativ; lakrits, fänkål, yuja (109 kr) och choklad, passion, havtorn (119 kr). Den första desserten består av ett stort blankt ägg av fänkålsglass, serverad i en slags triad av anisvarianter. Glassen är fräsch och krämig samtidigt och presenteras med små laktritsmaränger och ett par fina dillkvistar. Att glass med dill kunde vara så gott, tänker vi. Chokladen kommer i form av en ljus mousse med saltkaramell, ganache och havtornsskum. Moussen är lätt och smaskig, möjligen kunde saltet i karamellen betonats något mera.

Så jodå, man bjuds både god mat och trevnad på Namu. Matregissören har gjort ett bra jobb som bör hålla längre än minnet av vem som vann ett tävlingsprogram i matlagning på tv för några år sedan.