Sticker vi huvudet i sanden?

2007 hörde jag en omskakande föreläsning. Fredspristagaren Al Gore talade om klimathotet. ”Vi har tio år på oss att göra något”, sa han, ”och vi kan inte ägna fem av dem åt att prata”.

Fem år har gått. Det vore orättvist att säga att vi inte längre ens pratar om klimathotet, men ämnet verkar mer eller mindre ha drunknat i svallvågorna av finanskrisen. Ändå är forskarna i stort eniga om att det är värre än man trodde 2007. Kanske har vi snart nått ”the tipping point”, den punkt där klimatet bryter ihop och väldiga mängder växthusgaser frigörs från världshaven och tundran tinar.

Jag vågar knappt tänka på det.

Hur kommer det sig att den globala uppvärmningen inte längre intresserar oss lika mycket som den borde? Kanske är ämnet för stort och för jobbigt. Lika bra att skita i klimatet och hoppas att i alla fall vädret blir bra.

TV-trender ger näring åt flyktteorin. Slår jag på TV:n, så nog står det en TV-kock där och lagar mat. Och vinprovaren Bengt Frithiofsson provar viner och delar ut solar.

Det finns inte en chans att de stressade medelklassmänniskorna, även om de skulle få sin ”butler i tunnelbanan”, hinner laga all mat, och de bör troligen dricka mindre än de gör.

Bygga-om-programmen är nästan lika vanliga som matlagningsprogrammen.

Jag tror att det är den stora förträngningen som pågår. ”Det går så länge som det går”, som det står i visan, ”och sen går det inte alls”.

För någon vecka sen handlade ett av inslagen i Gomorron Sverige om nya mattrender. Jag satt förbluffad och lyssnade till två experter på området, trendanalytikerna Christina Cheng och Lennart Wallander.

”Det nya normala”, sa Wallander, är att maten anpassas efter ekonomin.

Är det nytt, tänkte jag?

Han förklarade att i länder med taskig ekonomi, jag tror att han tänkte på Grekland, Spanien eller Italien, går man ändå på krogen lika ofta, men notan är mindre.

Detta har i sin tur lett till att krogarna byggs om så att man får bättre rotation på gästerna. Vilket jag kan intyga. På en del trendiga matställen sitter man numera inklämd på höga pallar, som är svåra att hålla balansen på. Man vill äta fort och komma därifrån.

”Det svenska köket bubblar väldigt hett”, sa Cheng och gav exempel på nya rätter, ”som egentligen är fattigmansmat”. Bland annat rå fisk.

”Sharing” är också en trend, berättade Wallander.

”Sharing” betyder att man delar med sig.

”Happiness diet”, lyckodiet, är dock den starkaste mattrenden. Wallander förklarade att förr ville vi bli mätta billigt och inte bli sjuka av maten, till exempel få skörbjugg. Men nu vill vi bli glada av att äta. Vi vill, detta är min tolkning, slippa tänka på världens elände.

En trend är ju att folk äter för mycket. Man kan alltså – och bör kanske – ägna sig åt att banta. Vilket kan vara bra också ur klimatsynpunkt, lite beroende på vilken diet man väljer.

LCHF är på modet just nu. Det är, vågar jag påstå, en roligare bantningsmetod än många andra. Men den är inte bra för klimatet. Den går nämligen ut på att man ratar kolhydrater och sätter i sig grädde, biffar, fläsk, grädde och feta ostar.

Den rakt motsatta skolan finns också och den är bättre för klimatet, eftersom den säger nej till kött av alla de sorter.

Jag behöver själv gå ner några kilon och slog till med en bok författad av Robert O Young och Shelley Redford Young med titeln The PH Miracle, alltså PH-miraklet. Idén är att man skall sikta på ett balanserat PH-värde och att detta är vägen till nära nog evigt liv.

Författarna rekommenderar grönsaker, helst råa. De tackar i förordet ”vår skapare som föder oss alla”.

Många bantningsmetoder liknar religion och de som hittat på dem tjänar bra med klöver.

Det är ingen måtta på de positiva effekterna om man följer den enda vägen i PH-miraklet. Inte nog med att denna mirakelkur gör att man slipper drabbas av cancer, hjärtsjukdomar eller diabetes. ”Du kommer att få lysande ögon och fin hud. Du blir snyggare. Och dina atletiska prestationer kommer att förbättras”.

Gräs ingår som en viktig ingrediens i paret Youngs diettips.

”After all, how do you think a cow gets by?” (Hur tror ni att en ko klarar sig?), skriver de för att övertyga eventuella skeptiker.

Fast faktum är att många djur i vår herres hage äter allt annat än grönsaker. Rått kött och rå fisk. Och några av dem blir mycket äldre än kor. Rovfåglar exempelvis.

Asgamar verkar också må bra och vad äter sådana djur? Inte är det gräs!

Kanske skulle vi ägna lite mindre tid åt mat och mer åt, tja, varandra och kommande generationer, som det så fint heter.

Även om någon kanske invänder att strutsar sticker huvudet i sanden och klarar sig bra ändå.