Och vinnare är…

Många kan eller minns säkert de gamla fina ringlekarna med rötter i bondesamhället. En av de mest kända går så här.

Viljen I veta och viljen I förstå, hur bönderna pläga så havre. Jo, far min han sådde, han sådde si så här, och sedan så vilade han armen. Han stampa med sin fot, han klappa med sin hand. Så gladelig, så gladelig, han vände sig om uti dansen.

Och se, där stod en vacker kvinna och väntade i hagen. I varje fall i visan.

Dagens moderna spannmålsföretagare använder inte armarna. Såmaskinerna är väldiga, liksom skördetröskorna som nu tuggar sig fram över fälten. Och den moderna lantbruksföretagaren kan mycket väl vara en kvinna.

Det ser hur som helst ut att kunna bli ett rekordår för spannmål i år. Det har regnat lagom och världsmarknadspriserna stiger.

Fast den enes bröd är den andres död. Stigande spannmålspriser betyder att grisföretagarna drabbas av ökade foderkostnader. Det läser jag i tidningen Grisföretagaren och jag inbillar mig att liknande olyckor drabbar landets mjölkföretagare.

Fast till slut hamnar räkningen oftast på något sätt hos konsumenterna eller skattebetalarna.

Nu är det inte bara det att moderna bönder inte använder armarna. De är också spelare på marknaden. Bland annat på derivatmarknaden, där de köper och säljer spannmålsterminer. Därför är det inte säkert att det blir ett rekordår för den enskilde sädbonden.

Terminer är ett sätt att försäkra inkomsterna genom att bonden kan sälja skörden till ett bestämt pris innan den är bärgad. Men de har också sina risker.

Blir skörden mindre än bonden räknat med, måste han eller hon ändå leverera kontrakterad kvantitet till fastställt pris. De kan då tvingas köpa ett antal ton på marknaden, vilket kan bli en dålig affär om priserna stigit.

Inte nog med det. Det finns jordbruksföretagare som spelar högt och inte bara i förväg säljer den skörd de själva tror sig kunna bärga. Jag läser i lantbruksföretagarnas tidning ATL att många danska spannmålsbönder gjort stora förluster, därför att de tidigare i år trodde att priserna hade nått sin topp under våren och därför tecknade kontrakt på mycket större leveranser än de själva skulle kunna leverera. De satsade på att de skulle kunna köpa billigt på världsmarknaden när det var dags att leverera till tidigare överenskommet pris.

Men priserna fortsatte uppåt och nu måste de köpa och leverera med förlust. Många dukar under.

Sådan är kapitalismen.

Vinnare är bankerna och finansmarknadsbolagen.

Hur skall det gå för Europas krisekonomier? Svårt att säga, men euron är felkonstruerad vilket är ett av skälen till det tragiska skådespel som vi bevittnar.

Greker, spanjorer eller portugiser borde för några år sedan ha haft lite högre räntor än de hade. Men de var låga och finans- och fastighetsbubblorna pumpades upp. Tills de sprack. Det gör de alltid förr eller senare.

När kalaset nu skall betalas, när finanskrisen slagit till och ekonomierna stagnerar, skulle de behövt ha lägre räntor för att slippa rea ut gemensam egendom, riva i välfärden och sänka löner. Men nu måste de skuldsatta länderna betala nära nog ockerräntor, som gör att de blir allt fattigare för varje nytt krispaket.

Jag såg häromdan en rapport om att i alla fall Portugal är på rätt väg. ”Reformprogrammet” är hemma och verkar funka enligt plan. Fast egentligen bara om man inte bryr sig om den verkliga ekonomin och arbetslösheten, utan nöjer sig med att kolla nationalekonomernas fina staplar och diagram.

Många ungdomar flyr Portugal och flyttlassen går till bland annat landets gamla kolonier, till exempel till Angola och Brasilien.

I Angola, där det finns gott om diamanter och där oljan flödar, är det ordentlig efterfrågan på välutbildad arbetskraft. Tillväxten är tvåsiffrig och det byggs vägar, broar, sjukhus och allt möjligt.

I Spanien är häften av ungdomarna mellan 15-24 år är arbetslösa. Också där packar också alltfler sina väskor och sticker.

Grekland skall vi bara inte tala om.

Snart flyr ungdomarna från Sverige också. Trots att vi inte är med i euron utan har en valuta som flyter.

Men regeringen gör nästan ingenting, trots att Sverige har ekonomiska muskler.

Optimisterna kanske säger att operationen för att rädda Europa trots allt ser ut att lyckas.

Synd bara att patienten ser ut att dö.

Sådan är finanskapitalismen.

Vinnare är bankerna och finansmarknadsbolagen.