Nyheter.

2017-10-27 06:00
  • Morgonmöte på Värpinge särskilda boende. Arbetsledare Matilda Persson, vårdbiträde  Eva Nilsson och undersköterska Nisse Nilsson diskuterar dagens uppgifter och aktiviteter.  Bild: Jimmy Wahlstedt
    Morgonmöte på Värpinge särskilda boende. Arbetsledare Matilda Persson, vårdbiträde Eva Nilsson och undersköterska Nisse Nilsson diskuterar dagens uppgifter och aktiviteter.
  • På Värpinge har vårdtagarna egna möbler och egna blommor.  Bild: Jimmy Wahlstedt
    På Värpinge har vårdtagarna egna möbler och egna blommor. 
  • Gudrun har svullna ben och behöver stödstrumpor. Nisse hjälper till att få på dem. Bild: Jimmy Wahlstedt
    Gudrun har svullna ben och behöver stödstrumpor. Nisse hjälper till att få på dem.
  • Tack vare hiss och rullator är det lätt att ta sig ut på promenad.  Bild: Jimmy Wahlstedt
    Tack vare hiss och rullator är det lätt att ta sig ut på promenad.
  • Nisse hämtar mat i kylrummet.  Bild: Jimmy Wahlstedt
    Nisse hämtar mat i kylrummet.

Omväxlande jobb sätter fantasin på prov

I Sverige är nio av tio undersköterskor kvinnor. Vi har besökt ett särskilt boende och där mött den tionde. Han heter Nisse Nilsson och är en undersköterska som trivs så bra med sitt jobb att han stannat på samma ställe i 25 år.

– Det gäller att vara intresserad av människor och också att vara en god lyssnare. Själv tycker jag det är kul med äldre som har mycket att berätta om sina liv. Har vi en dement vårdtagare är det fint om någon anhörig eller vän vill skriva deras levnadsberättelse, så att vi får en bakgrund och vet vad vi kan försöka knyta an till.

Så säger Nisse Nilsson. Han är en av tre manliga undersköterskor på Värpinge särskilda boende i västra Lund. Ett kommunalt boende med ytterligare 41 undersköterskor, samtliga kvinnor.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


När det inte går att föra ett samtal med vårdtagaren ställs fantasin på prov. På Nisse Nilssons avdelning fanns tidigare en man född ett annat land, som tappade svenska språket när han gick in i en demenssjukdom. Personalen fick svårt att kommunicera med honom de gånger det inte fanns någon bland dem som talade mannens modersmål.

– Vi kom på att han tyckte mycket om att lyssna på melodier från sitt hemland, så vi använde våra mobiler och spelade sådan musik för honom. Då dansade han och mådde bra och det gick lättare att jobba med honom, säger Nisse Nilsson som förutom musik också ofta använder sig av humor i arbetet.

– Jag tycker det är ett fint sätt att närma sig en människa med humor, men först försöker jag läsa in om det passar sig eller om jag behöver gå mer försiktigt fram, berättar han.

Viktigt visa omtanke och respekt

Med Gudrun Clausson som bor på Värpinge flyter samtalet lätt. Skämten duggar tätt när hon får hjälp av Nisse Nilsson med saker hon inte längre klarar själv. Med Nisse kan Gudrun även prata om allvarliga ting, berättar hon.

– Man får aldrig glömma bort att det är en människa man arbetar med och som man alltid ska visa både omtanke och respekt, något jag poängterar när jag är handledare för blivande undersköterskor och läkare. Det är bra att de praktiserar här. Då får de lära sig att det kan ta lång tid för en gammal människa att förklara hur hon känner sig och se hur ensamma de äldre kan vara, säger Nisse Nilsson, och fortsätter:

– Jag skulle önska att de politiker som ansvarar för vården också kom hit och praktiserade. Det är en annan sak att se en verksamhet från insidan än att betrakta den utifrån.

Nisse Nilsson arbetade som vårdbiträde inom hemtjänsten i närmare sex år innan kommunen erbjöd honom en 40-veckors intensivutbildning till undersköterska.

– Det var tufft, men jag fick lära mig mycket som har haft nytta av. Som anatomi, såromläggning och blodtryckstagning, säger han.

Jobbar varannan helg

Innan Nisse Nilsson började arbeta i vården hade han tränat galopphästar och byggt bilar på Saab. Arbeten där de allra flesta arbetskamraterna var män och där belastningen var en annan än den han som undersköterska kan uppleva.

– I mina tidigare jobb var det mer en jämn lunk. Här kan det då och då bli stressigt med oförutsedda toppar och så har vi ju oregelbundna tider. Vi har också delade turer på helgen. Först arbetar vi från klockan 7 till 13 och är därefter lediga till klockan 16. Då vi går på igen och arbetar fram till klockan 21. Nu för tiden är det bättre, för vi har bara en sådan delad tur var åttonde vecka, men själv tycker jag den ska bort, man känner sig inte riktigt fri de timmarna mitt på dagen, säger han.

Jobbet innebär också arbete varannan helg, vilket syns i lönekuvertet, men Nisse Nilsson hade hellre velat ha en högre grundlön och färre helger. Inte bara för sin egen skull.

– Hade vi jobbat var tredje helg i stället för varannan tror jag att fler hade sökt sig till äldreomsorgen, säger han.

Trivs med jobbet

I övrigt är Nisse Nilsson mycket nöjd med sitt jobb. Dels för att han tycker att han har ett mycket bra samarbete med sina arbetskamrater. Dels för att han känner att han har möjlighet att göra ett bra arbete med de boende så att de blir nöjda och känner sig trygga.

För Nisse Nilsson är undersköterska ett yrke som passar både kvinnor och män och önskar sig fler av sitt eget kön inom vården.

– Det verkar som om många av våra kvinnliga vårdtagare tycker det är trevligt med fler män, både bland vårdtagarna och bland personalen. Själv tycker jag att samtalsämnena blir mer varierade med både kvinnor och män och det påverkar hela hemmet på ett positivt sätt.

När det kommer till den fysiska delen av arbetet har det skett flera förbättringar sedan Nisse Nilsson blev undersköterska.

– Tack vare utvecklingen när det kommer till teknik och material så har flera arbetsuppgifter blivit fysiskt lättare.  Det har hänt mycket sedan jag började för 25 år sedan, säger han.

Förslaget om legitimation för undersköterskor ställer Nisse Nilsson sig positiv till även om han är osäker på om det skulle påverka lönen och status.

– I dag har vi undersköterskor som jobbar tillsammans inte exakt samma kompetenser. En legitimation skulle kunna ändra på det, så att alla undersköterskor kan utföra samma arbetsuppgifter. Det skulle vara en fördel både för vårdtagarna och för personalen, säger han.