Intervju.

2017-07-05 01:55
Den stunden när barnet har ­kommit ut, och man får höra deras första skrik. Att se mammans och pappans ­ansikten då, det kan få mig att gråta.
Den stunden när barnet har ­kommit ut, och man får höra deras första skrik. Att se mammans och pappans ­ansikten då, det kan få mig att gråta.

Jobbet som ­barnmorska ger Rafael glädje

Rafael Caballero är en av landets­ få manliga barnmorskor. I sitt ­arbete på förlossningen i Lund har han vant sig vid att noga poängtera sitt yrke när han ­presen­terar sig, eftersom alla annars utgår från att han är läkare.

”Det har satt sig i ryggmärgen.­ Det är nästan så att jag även ­privat presenterar mig som Rafael ­Caballero, barnmorska”, säger han.

 

Han är först tveksam till om han ska ställa upp för en intervju, där temat är personer som har gjort annorlunda­ yrkesval. Saken med honom är att han inte medvetet tog språnget över genusvallen.

– Jag kommer från Spanien där det är mycket vanligare med manliga barnmorskor. Varför det är så, det vet jag inte, säger han.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Plugg i Spanien – jobb i London

Rafael Caballero utbildade sig till sjuksköterska i Spanien. Som ung och nyutbildad flyttade han till London, där han fick jobb på en canceravdelning.

– Jag kände snabbt att det inte var något för mig. Jag blev på­verkad av allt det sorgliga, och bar det med mig. Att bara jobba med patienter som inte kunde bli bra igen blev för tungt, säger han.

Efter en tids funderande kom han fram till att kvinnosjukvården kunde passa honom bättre. Han sökte och kom in på barnmorskeutbildningen i London, och kände att han hade landat helt rätt.

– Så fort jag började med förlossningsvård så var jag fast, säger han.

Han ler när han tänker på sitt arbete. För trots att det även i förlossningssalen finns tunga ­stunder så har han här ett arbete där hans patienter oftast landar i ett av livets lyckligaste ögonblick.

– Det kan vara mycket stressigt och ibland händer det jobbiga saker. Men oftast går det ju bra och den stunden när barnet har kommit ut, och man får höra deras första skrik. Att se mammans och pappans ansikten då, det kan få mig att gråta, säger han.

Fann kärleken genom jobbet

Det var i London han började­ arbeta­ som barnmorska, men hans plan var att flytta vidare till Australien.­ Hans vägval ändrades när han i London fick en barnmorska från Sverige som kollega.

– Det blev kärlek,­ säger han och ler.

Paret provade att arbeta i ­Spanien en tid, men trivdes inte.

– Vården i mitt hemland är helt annorlunda. Patienterna säger inte så mycket där, utan litar helt på personalen. Det är i stället läkarna som styr allt. De kunde fatta beslut som jag inte kände var för kvinnans bästa, och jag fick inte styra förlossningen som jag ville, säger han.

Flytten till Sverige

Det blev en ny flytt, som ledde till Sverige denna gång. Rafael Cabellero kom till landet 2008 men det dröjde innan han började arbeta som barnmorska igen.

– Jag hade inte språket, vilket är viktigt vid förlossningar. När man har ont kan man bli mycket rädd, och då måste man också kunna förstå varandra, säger han.

Han studerade svenska och tog också en masterexamen i folkhälsa, innan han började söka jobb på nytt. Hans sökande var till en början inriktat på ett vanligt sjuksköterske­jobb. Han hade förstått att det var mycket ovanligt med manliga barnmorskor i Sverige, men träffade under sitt jobbsökande en person som räckte honom en hjälpande hand.

– Jag träffade någon som sade men du är ju barnmorska och där är det ju kris, och som sedan hjälpte mig att ordna ett möte som ledde till att jag fick jobb, berättar han.

Patienter blir förvånade

Jobbet blev på förlossningen i Lund, där Rafael Cabellero är den enda manliga barnmorskan.

– Jag känner mig väldigt välkomnad av de andra barnmorskorna och det finns ju män här också, även om de är läkare, säger han.

En del patienter blir förvånade, men han tycker att det egentligen hände oftare för ett par år sedan.

Två egna barn har han hunnit få i Sverige. Förlossningen av hans förstfödda minns han som jobbig.

– Hjärtljuden sjönk flera gånger och jag kände att varför sätter de inte in en sugklocka. Men jag sade inget, utan koncentrerade mig på min fru i stället, säger han.

I sin professionella roll försöker han ge den medföljande partnern lite uppmärksamhet.

– Papporna kan i en del fall vara mycket rädda. Jag försöker därför prata lite med dem, för att se hur de känner det, säger han.

Rafael Caballero

Ålder: 37 år

Utbildning: Utbildad sjuksköterska samt en masterexamen i folkhälsa vid Lunds univeristet

Yrke: Barnmorska vid förlossningen i Lund

Familj: Fru och två barn

Intervjun med Rafael Caballero är den första i en planerad serie om människor som har gjort annorlunda yrkesval. Hade du själv eller någon du känner hade ­kunnat passa i serien? Kontakta oss gärna, på malmo@etc.se eller genom att ringa 073 680 13 32.