Öppning för S + MP-regering

Jag kan inte påminna mig om att någonsin ha sett så kraftiga och snabba opinionssvängningar i Sverige som de senaste månaderna. Från att i princip ha varit helt uträknade framstår Socialdemokraterna nu som favoriter inför valet 2014 – åtminstone om vi utgår från den senaste SIFO-mätningen, som kom förra helgen. På två månader har S ökat med mer än 9 procentenheter i opinionen. Att säga att Stefan Löfven fått en smakstart som partiledare är en underdrift.

I rapporteringen kring SIFO-siffrorna har de flesta kommentatorer tagit fasta på att de rödgröna partierna får egen majoritet: 50,1 procent, att jämföra med allianspartiernas 43,0 procent.

Problemet är att det inte existerar något rödgrönt regeringsalternativ i dagsläget. Intresset för att samarbeta rödgrönt verkar just nu minst sagt slumrande, och det på goda grunder. Jonas Sjöstedt är förvisso knappast någon Lars Ohly, som det var lätt att häfta kommunistetiketten på, men det finns ändå gott om mittenväjare som hellre skulle rösta borgerligt än på en socialdemokrati som planerar att regera med Vänsterpartiet.

Men partier lär av sina misstag. Stefan Löfven kommer knappast att lockas i samma fälla som Mona Sahlin, då socialdemokraternas vänsterflygel tvingade henne att avlägsna sig från mitten.

Det mest intressanta med SIFO-mätningen tycks de flesta förståsigpåare ha missat. Det är nämligen inte att det (icke-existerande) rödgröna blocket når egen majoritet. Nej, det som får mig att fundera ordentligt är att S och MP tillsammans får 44 procent – en procentenhet mer än allianspartierna. Till detta bör vi dessutom lägga att Kristdemokraterna (3,5 procent), löper stor risk att åka ur riksdagen.

Teoretiskt kan vi därmed hamna i en situation då S kan regera i minoritet, antingen tillsammans med MP eller genom ett budgetsamarbete med samma parti. För kom ihåg att budgetbesluten i riksdagen endast kräver att det inte finns något samlat budgetalternativ som kan trumfa över regeringens budget.

Om KD åker ur så skulle M, FP och C till att börja med behöva enas om en gemensam budget. Dessutom måste även SD rösta för detta förslag. I den senaste SIFO:n samlar dessa partier tillsammans 44,7 procent, alltså bara 0,7 procentneheter mer än S+MP. En procentenhet till, så skulle S+MP-kombinationen fungera. I övrigt skulle man kunna regera med hoppande majoriteter – det vill säga att de partier som bildar majoritet växlar från fråga till fråga – något tidigare S-regeringar haft framgång med.

Vi bör självfallet inte dra för stora växlar på opinionsmätningar som görs med mer än två år kvar till valet. Socialdemokraternas frammarsch beror på ett slags omvänd Juholteffekt och på att medierna börjat hårdgranska regeringen, men också på höga förväntningar. Folk räknar helt enkelt med att Stefan Löfven ska leverera nya och slagkraftiga förslag. Om leveransen uteblir kommer det bli en rekyl, det kan vi vara rätt säkra på.

Björn Johnson