Lösningen ligger i det gemensamma

En naturlig utgångspunkt i författandet av ett nytt partiprogram är att börja i vad som har förändrats sedan det senaste antogs. Vad har hänt sedan 2001, då det förra programmet klubbades, som gör att vi behöver skriva ett nytt just nu?

Förändringar är oftast smygande – men i några fall direkta. En mycket konkret och avgörande förändring inträffade måndagen den 15 september 2008, då Wall Streets äldsta bank, Lehman Brothers, gick i konkurs. Den globala finanskrisen var ett faktum. Inom loppet av några minuter gick astronomiska värden upp i rök. Miljontals jobb har försvunnit världen över, löner har sänkts, skolor och sjukhus tvingats lägga ner. Konsekvenserna är fruktansvärda och mycket långsiktiga. Finanskrisen beräknas ha ökat antalet personer som lever i extrem fattigdom med ofattbara 64 miljoner.

En annan, mer smygande kris, är klimatfrågan. ”Sedan det senaste partiprogrammet skrevs har världens befolkning vuxit med en miljard, det globala BNP har fördubblats, de globala koldioxidutsläppen per capita har ökat med 25 procent, den totala ansamlingen koldioxid i atmosfären har ökat från 370 till 390 ppm, det globala oljepriset har mer än fördubblats, målet att hålla de globala temperaturökningarna till max två grader har i praktiken övergivits, Kyotoprotokollet har misslyckats, extremt och dödligt väder blir allt vanligare osv. osv. i all tröttsam oändlighet”, som den socialdemokratiska debattören Kajsa Borgnäs formulerar det i ett inlägg på programkommissionens blogg. Klimatkrisen är kanske den svåraste utmaning mänskligheten någonsin stått inför. Det handlar, bokstavligen, om allas vår överlevnad.

Naturligtvis är varken finans- eller klimatkrisen nya frågor. Socialdemokratin föddes ju ur en kritik av kapitalismen; miljöfrågan har funnits med i socialdemokratiska partiprogram i decennier och klimatfrågan åtminstone sedan 1990. Men det handlar om företeelser som hela tiden byter skepnad, och som därför kräver en ständigt ny förståelse.

Det är lätt att låta alarmistisk. I programskrivande är detta knappast en bra idé. Ett partiprogram måste ju visa vägen framåt, förmedla att förändring är möjlig. Och tittar man på dessa två kriser ser man att det är just lösningarna som förenar dem. Båda kriserna är i hög grad globala. De kan inte lämnas åt varken enskilda individer eller enskilda stater. Lösningen ligger istället i det gemensamma, i överenskommelser över nationsgränserna.

Ett annat gemensamt drag är att båda kriserna pekar på marknadens otillräcklighet. Enligt teorierna om den rationella marknaden kan egentligen inte finanskriser uppkomma. Det har hetat att marknader reglerar sig själva. Det har sagts att finansiella innovationer leder till ökat välstånd för alla. Det är uppenbart att så inte var fallet. Klimatkrisen å sin sida visar på marknadssystemets oförmåga att hushålla med resurser som saknar pris, och på den exploatering som uppstår till följd av detta. Den visar även på bristerna i ett tillväxtbegrepp som inte tar hänsyn till framtida generationers kostnader. Marknaden klarar sig helt enkelt inte själv. Det krävs starka demokratiska motvikter för att rädda oss från såväl finanskriser som klimatkatastrofer.

Sammanfattningsvis: två av de största utmaningarna vår samtid står inför går inte att lösa annat än tillsammans, på demokratisk väg, över nationsgränserna. De kan inte lämnas varken åt individen eller åt marknaden. Det är människorna tillsammans som måste fatta de svåra, men helt nödvändiga besluten kring hur vi egentligen vill leva framöver. 

För ett parti som alltid hävdat demokratins företräde, och som alltid förstått att vi människor är djupt och ömsesidigt beroende av varandra, borde inte det här vara några konstigheter. Det är naturligtvis inte enkelt vare sig att tygla marknaden eller vända klimatutvecklingen. Men är det något parti som har svaren på hur det skulle kunna göras, så är det socialdemokratin. Kanske har vi under en liten stund glömt bort hur man gjorde. Men det borde inte vara så svårt att återuppväcka kunskapen igen.

Marika Lindgren-Åsbrink, biträdande sekreterare för socialdemokraternas programkommission.