Debatt.

2016-12-19 10:52
"En läkare arbetar med vård och omsorg oberoende av vem den riktas till. På samma sätt bör socialarbetaren peka på det orimliga i att utföra ett gott socialt arbete och att samtidigt agera informant åt polis eller gränspolis", skriver debattörerna.  Bild: Henrik Montgomery/TT
"En läkare arbetar med vård och omsorg oberoende av vem den riktas till. På samma sätt bör socialarbetaren peka på det orimliga i att utföra ett gott socialt arbete och att samtidigt agera informant åt polis eller gränspolis", skriver debattörerna. 

Det sociala arbetet får en polisiär karaktär

Nyligen har det framkommit att social-tjänsten i Malmö stad lämnat ut uppgifter till gränspolisen om var så kallade papperslösa befinner sig. Detta är mycket allvarligt. Förutom att det bidrar till att skicka människor man är ålagd att hjälpa och stötta mot en osäker framtid, sker en förskjutning av professionen och hur samhällsrollen ses. Detta står i direkt konflikt med det sociala arbetets profession. 

Socialtjänstlagens portalparagraf är tydlig; det sociala arbetet ska på solidaritetens grund främja människors trygghet och jämlikhet i levnadsvillkor, med ett särskilt fokus på barns bästa. Den globala definitionen av socialt arbete slår fast att arbetet ska verka för social förändring, skydd och stöd för utsatta, för mänskliga rättigheter och sociala rättvisa, samt för barns bästa. Därtill har vi internationella konventioner som slår fast grundläggande rättigheter. Paragrafer och riktlinjer som formats i dialog med professionen och som pekar på vad många socialarbetare anser är centralt för sitt arbete. Att lämna ut uppgifter till gränspolisen innebär i grunden att det sociala arbetet snarare får en polisiär karaktär, där förtroendet mellan människor och socialarbetare väsentligt urholkas. 

Malmö Stads uttalande om att lagstiftning måste följas kan i ett första skede låta rimligt. Men, problemet är att denna lagstiftning inte ställs mot socialtjänstens uppdrag, annan lagstiftning och internationella konventioner. Socialarbetare har ett handlingsutrymme och bör arbeta för att säkerställa att ett gott socialt arbete kan genomföras i enlighet med sitt uppdrag och sin professionella expertis. För att det ska vara möjligt krävs exempelvis att människor känner sig trygga nog att söka hjälpen och stödet hos socialarbetare, det är en grundförutsättning. Det finns också anledning att påminna om vad Hanna Arendt, en av vår tids stora filosofer, pekat på kan hända när hänvisningar till lagar och förordningar används för att legitimera omänskliga handlingar; det skapar spelrum för att avhumanisera människor och att avsäga sig ansvar.

Sjukvården och psykiatrin har tidigare pekat på det orimliga i att kombinera sitt professionella uppdrag med angivarverksamhet. En anledning, förutom ett möjligt humant perspektiv, är att dessa professioner är trygga i sin professionella identitet. En läkare arbetar med vård och omsorg oberoende av vem den riktas till. På samma sätt bör socialarbetaren peka på det orimliga i att utföra ett gott socialt arbete och att samtidigt agera informant åt polis eller gränspolis. 

Malmö stads beslut påverkar inte bara alla de som får sina adresser röjda, det påverkar också möjligheterna att bedriva ett socialt arbete i enlighet med lagar och konventioner, samt i det långa loppet hela socialarbetarprofessionen.

Paula Mulinari, Philip Lalander, m fl.  
Paula Mulinari – lektor. Philip Lalander – professor. Pouran Djampour – doktorand. Enrique Pérez – docent. Monica Johansson – lektor. Paula Aracena – socionom och forskningsassistent. Carin Björngren Cuadra – docent. Marcus Herz – lektor (samtliga i socialt arbete vid Malmö Högskola).