Bryt med den asociala ingenjörskonsten!

En tant på 94 år bor på ett äldreboende. Hon får bara komma ut när familjen är på besök. Ibland får hon kissa i blöjan eftersom personalen inte hinner hjälpa henne på toaletten. På whiteboardtavlan i korridoren finns rubriken ”spring”. Där står alltid namnet på en ung tjej, som med andan i halsen rusar mellan olika avdelningar och har svårt att få ihop tillvaron.

Två kvinnor sitter på oändliga möten med sina grannar, för att diskutera ombildning av hyreshusen till bostadsrätter. De motsätter sig av ideologiska skäl. Till slut får de se sig besegrade, och undrar om det fanns något mer de kunde ha gjort. Bostadsrätten lämnar en fadd eftersmak när den sätts in i ett sammanhang av systematisk ombildning.

En kvinna jobbade tidigare i hemtjänsten. En gång blev hon utskälld av chefen för att hon hade kokat ägg till en gammal man. Detta ingick inte i utbudet och stod inte på välfärdsmenyn. Om hon skulle hålla på att koka ägg till höger och vänster skulle ju detta öka förväntningarna på utbudet. Dessutom skulle det minutiösa schemat förstöras. Mannen fick vara utan ägg.

Dessa tre exempel ur vardagen är alla uttryck för vad vi i det senaste numret av den socialdemokratiska idétidskriften Tiden kallar asocial ingenjörskonst. Det handlar om den medvetna nyliberala styrningskonst som dagens alliansregering ägnar sig åt, och som möjliggörs av ekonomiska och politiska förändringar under 1980- och 1990-talet. Först bantades staten genom utförsäljningar och nedskärningar och spärrar för kapital och marknadskrafter togs bort. Nu utnyttjas statens och politikens makt för att tillgodose företagens intressen. Välfärden stöps aktivt om, nya områden öppnas för vinstintressen, nya välfärdsmarknader skapas. Den asociala ingenjörskonsten är politisk, men uttalar inte sina syften och lyckas på så sätt framstå som en utveckling given av naturen. Den amerikanska statsvetaren Wendy Brown menar dock att det som skiljer nyliberalismen från den klassiska liberalismen är att den är aktivistisk. Den vill omvandla samhället i grunden och skapa ett annan slags människa. Nyliberalismen utsträcker marknadstänkandet till alla aspekter av tillvaron och gör varje handling och politisk åtgärd till föremål för en lönsamhetsbedömning.

Idag vet vi att den asociala ingenjörskonsten fått förödande resultat. SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser från 2011 konstaterade att privatiseringsförespråkarna sagt att byråkratin skulle minska, effektiviteten och kvaliteten öka, men att det inte finns några vetenskapliga belägg för att så skett. Professor Inge Axelsson har i en ny rapport jämfört vinstdrivande vårdinrättningar med icke vinstdrivande genom att lägga samman ett stort antal internationella studier, där över 38 miljoner patientöden kommer till tals. Slutsatsen är att resultatet blir sämre när vården drivs med krav på vinst. Då går det inte för sig att koka ägg till gamla hur som helst. Ju längre tid med varje vårdtagare, desto högre kostnader.

Privatisering av offentlig verksamhet leder till inskränkningar i de anställdas yttrandefrihet och till att tillgången till välfärd blir mer ojämlik. Detta får också konsekvenser som är relaterade till det syfte som arbetarrörelsen en gång hade med välfärden: att undandra viktiga funktioner från marknaden, lägga dem under demokratisk kontroll och utvidga det gemensamma på kapitalets bekostnad. Tage Erlander beskrev hur den växande välfärdsstaten därigenom skulle leda till de stigande förväntningarnas missnöje. Människor som får det bättre och upplever att demokratin ökar har också en grogrund för att ställa krav på fortsatt samhällsförändring. Idag ser vi motsatt tendens. Vi blir asociala, inte för att vi vill men för att vi måste.

Arbetarrörelsen måste bryta helt med den asociala ingenjörskonsten. Det räcker inte att försöka städa upp och lindra de värsta uttrycken genom vårdkontrakt och utvärdering, eller hoppas att kommunerna ska ta ansvar och säga nej till vinst. Vi måste stå upp för den offentliga sektorn som en möjlig arena för demokratisering av arbetslivet och som ett verktyg i kampen för ett helt annat samhälle.

Kristin Linderoth är redaktionsmedlem Tiden och vice ordförande för Socialdemokraterna i Lund. Hon medverkar vid Efter Arbetets seminarium 14 mars om asocial ingenjörskonst.